Är inte Duplantis tillräckligt svensk? 

Han pratar hygglig svenska, har samlat på Dalahästar och har en rågblond mamma från Medelpad. Världens bäste idrottsman år 2025 är svensk men hyllas inte i Sverige i så stor utsträckning som han borde.  

För andra året i rad är han störst i Världen men inte bland svenska folket. Han har till exempel inte vunnit Jerringpriset sedan 2020. 

Vi har inte haft en svensk världsstjärna på den här nivån sedan Björn Borg, eller Ingemar Stenmark (som aldrig riktigt erkändes utanför Västeuropa på grund av sin klimatberoende, perifera sport). JO Waldner var Gud i Kina men lika långt från en erkänd, fysiskkrävande idrott som Stenmark. Gunde Svan är också där men var alltför egensinnig för att unisont tas emot vid det blågula bröstet. 

Armand ”Mondo” Duplantis har inte alls samma genomslag hos Svensson. Kanske för att inte Svensson finns längre, för att vårt samhälle inte lika längre är lika homogent? Kanske för att mediekanalerna är tusen gånger fler och det är för många en större prestation att vara-e-sportare eller influenser än att vara den bäste av alla idrottsmän i världen?

Men mitt tips är att den lågintensiva ”Tidö-rasismen” smyger sig in även här. Att Sverigedemokraternas kultur även påverkat vårt sätt att uppskatta och erkänna idrottare. En slags lex Zlatan där det krävs att du är skidåkerska med kraftig norrländsk dialekt för att hyllas efter förtjänst.  

Detta skrivs dessutom före det allt löjligare nationalromantiska idrottsarvet VINTER-OS genomförs tack vare en slags ”konstgjord klimatbefruktning”. Inga underlag är äkta, nästan alla grenarna har utvecklats eller förändrats i grunden. Fast hockey är trots allt hockey…   


About this entry