Positivt (men ändå inte) Pauli

Sju poäng på de första tre omgångarna kändes surrealistiskt. St Pauli, på Champions Leagueplats – där är något konkret fel i den satsen, en motsägelse i sig. Sedan har man återknutit till traditionen, ja närmast överdrivet mycket. Fem poäng på 15 omgångar är förödande, även ur ett Pauliperspektiv. Nu ligger man sist, eller näst sist, och det är också fel, ja orättvist. Men som Pauliskalle måste man vara positiv.

I går borta mot ett Dortmund som inte förlorat hemma på ett år var man bästa lag i första halvlek. Men Borussia gjorde 1-0 på tillägstid. 

De ökade till 2-0 i andra innan Pauli  och Eric Smiths fripsparksfot kvitterade. Med en minut kvar av tilläggstiden så sparkar Paulis ivrige engelske anfallsinhoppare på en hemmaspelares lår på väg UT UR  straffområdet. Frisparken ändras till en straff för det är nån centimeter in på linjen och så förlorar Pauli igen. 

De spelade oväntat bra igår, kanske säsongens bästa fotboll. Släppte till få chanser och hade flera bra omställningar på högerkanten. Det var två sådana, som stoppats av frisparkar, som gav sveneke mittfältsliberon chansen att smeka in bollar. 

Eric Smiths var genial. Lugn, slår aldrig bort en boll, hans passningar skär genom motståndarnas linjer och han förlorar aldrig en närkamp. 

Den före detta IFK. Norrköpingsspelaren, och HBK-aren,  är, eller borde vara, den direkta skillnaden mellan Pauli i högsta serien och näst högsta. 

Pauli återfått sin sanna profil, överdrivet mycket.