Nu förlorar MFF-stjärnorna även mot sin breddklubb

I mitt fotbollsunivers vill spelare som misslyckas en säsong ta revansch nästa – visa världen att de är mycket bättre, egentligen. Speciellt ifall man bara är 26, 27 år, inte borde vara mätt och trött utan förmodligen kan återvända till kontinenten och än mycket högre löner än vad de har i MFF. Ifall man nu vill prestera. Har man dessutom en helt ny tränare och varit petad i första tävlingsmatchen för säsongen – då bara måste man försöka visa sitt bästa jag. Trodde jag.  

I går fredag spelade MFF träningsmatch mot ”systerklubben” Olympic. Den med MFF;s överflödiga ungdomsspelare. De som är 19, 20 år men inte utvecklas så snabbt. Det är en sympatisk breddidé – alla som når A-laget i tonåren utvecklas inte vidare efter det.  

Division 1-laget ligger inte så långt fram på försäsongen eftersom de varken spelar  i Svenska cupen eller Europa League. Så hungriga A-laget mot en B-akademi som knappast tränat ordentligt sedan november. Kan väl bara sluta på ett sätt?

Gazetten var där men blev inte insläppt och fick se matchen genom stängslet. En besynnerlig markering av en klubb som förr brukade respektera och vara positivt inställd till journalistik och massmedial bevakning. Så är det uppenbarligen inte längre. 

Så här startade MFF A. 

Dahlin – Ponnert Hidalgo, Djuric, Frejd Pålsson, Palac – Ali, Lewicki, Berg Johnsen, Sigurdsson – Haksabanovic, Gudjohnsen. 

Helt händelselös första halvleken. I paus gick Dahlin, Lewicki och Ali ut och in kom William Nieroth Lundgren, Jovan Milosavljevic och Salifou Soumah. Det vill säga femtemålvakten och två av de allra dyraste nyförvärven. Jovan kostade 25 miljoner och Soumah något mindre och kom redan i somras.  

Alltså sju stora dyrbara offensiva stjärnor (Dahlin ska inte känna sig utpekad) med förmodat behov av att visa hur bra de är – att de motsvarar alla pengar som bland annat supportrarna ställt upp med.  

Olympic vann 3-2. Alla tre målen misstag i MFF-försvaret. Fast det kan man förlåta för de är unga och oerfarna och har inte spelat ihop så mycket. Å andra sidan var även motståndarna än yngre och mer oerfarna. 

Man brukar säga att prestationen är viktigare än resultatet på försäsongen men ifall man varken presterar eller vinner. Ska man hylla killarna för att de kom till jobbet trots att det var nollgradigt och blåste kallt?

Den stora frågan är – varför verkar alla nya stjärnor i MFF vara så motvilliga till att prestera. Tycker de inte att det är lite pinsamt att förlora mot klubbens egen ungdomsakademi?  Saknar de stolthet? Fann MFF:s välbetalda scouter bara spelare som är här för att lyfta höga löner och träna nån säsong?  Finns det ingen ”Träningsplan 9-etik” i Malmö FF längre?

Är det därför tränare MAR spelade med alla de unga mot Röda Stjärnan? Tyckte han verkligen att de tonåringarna var de bästa för dagen (han sa så efter matchen) så kan man med fasa tänka sig hur dåliga de här etablerade stjärnorna då är. Just nu. 

MFF verkar ha betydligt större problem än vad jag anade. Jag trodde det här skulle bli en säsong där klubben ”brukade allvar”. En säsong då alla stjärnorna inte var bekväma och egoistiska utan tänkte mer på laget och framtiden. 

Ett litet tips bara.  Framtiden började i förra veckan…