”Intresset för allsvenskan är överdrivet” / IFK Norrköpings första match i högsta serien

Det var en historisk match i Parken i lördags. Av en tillfällighet (gräver i ämnet SAP och svensk fotboll), stöter jag på ett kapitel om IFK Norrköpings motståndare i den allra första allsvenska matchen, för snart 102 år sedan. Åke Jönsson skriver i ”Skånsk Idrottshistoria 2024” om skandalen som innebar att Bois och inte Fässberg fanns på andra sidan mittlinjen. För Bois blev först inbjudna fyra dagar före avspark. Efter att man ansåg sig ha bevis på att Fässberg, som spelade på en äng söder om Göteborg, varken hade plan, läktare, pengar eller ambitioner att vara allsvenska. Bois fick platsen, Fässberg protesterade förgäves.    

Jönsson citerar både förbundsfolk och lokaljournalister som menade att domaren säkert skulle vara hemmabetonad, för så brukar det vara i Norrköping. Vidare att det första målet IFK släppte in, den 3 augusti 1924, inte var helt lätt att analysera. Samt att IFK:s målvakt då kallades ”Lugnet”. Det smeknamnet kommer aldrig Theo Krantz få…

”Spelordningen gjordes upp samma dag (24 juli), både nykom-

lingarna skulle börja borta, Västerås mot AIK och

Fässberg i Norrköping.

Då hade Västerås meddelat att man fått fram de

8 000 kronor i garantisumma och Fässberg uttryckt

förhoppningar att man också skulle klara bankgaranti-

kravet.

För Djurgården var därmed den allsvenska dörren

definitivt stängd och detsamma gällde också för BoIS,

om än inte helt.

Och söndagen den 27 juli öppnades den på vid ga-

vel, Fässberg hade uppenbart inte kunnat lämna klar-

tecken och seriekommittén ansåg sig inte kunna vänta

längre. Vidare hade man menat att de miserabla plan-

förhållandena i Mölndal inte hade kunnat ge de biljett-

intäkter som krävdes för att trygga Fässbergs ekonomi

i seriespelet. Efter seriekommitténs sammanträde den

27 juli satte Anton Johansson papper i skrivmaskinen

och meddelade Fässberg:

”I avsaknad av den fordrade och utlovade garantien har Serie-

kommittén sett sig nödsakad att icke medtaga er i Svenska se-

rien… Vi beklaga att Ni så länge uppehållit oss med löften om

garantiens ställande därigenom förorsakande oss onödigt arbete

och besvärligheter.” I ert ställe är nu Landskrona kallat att

deltaga i serien.”

Till Landskrona förmedlades den glädjande ny-

heten samma dag på telegrafisk väg:

”Landskronas deltagande i Svenska serien synes ha segrat.”

Med den korta telegramtexten var ett av de grövs-

ta justitiemorden i svensk fotbollshistoria fullbordat.

BoIS tog en allsvensk plats som sportsligt rätteligen

Fässberg spelat sig till. Något krav på bankgaranti för

Landskronas del var det inte tal om. Onsdagen den 30

juli vidimerades Landskrona BoIS allsvenska status i

en rubrik i Korrespondenten:

”L.B. & I.S. deltagande i Svenska serien nu ett faktum.”

Fyra dagar senare startade seriespelet med borta-

match för BoIS mot IFK Norrköping. Dagen före

match spekulerades det i Korrespondenten om BoIS möj-

ligheter i premiärmatchen i ”årets allsvenska serie”.

Mest troligt var en IFK-seger ”eftersom L.B.& I.S. på

grund av den långväga resan näppeligen kan vara i sin bästa

form”. Tidningen framhöll också att det hade sin be-

tydelse vem som skulle fungera som domare:

”Blir det en domare från Norrköping, ja, då vete sjutton hur

det kommer att gå för Landskrona, ty hur god en platsdomare

än är, så en smula partisk är han alltid ändå.”

Sådana överväganden ingick alltså i preludierna för

den första allsvenska serien.

Det blev en lyckad premiär för Landskrona BoIS, 

som besegrade IFK Norrköping med 1–0. Historisk

målskytt var centern Ragnar Svensson, som gjorde

bollsällskapets första allsvenska mål efter cirka 25 mi-

nuters spel.

I den allsvenska premiären ställde BoIS upp med

följande lag: Hans Andersson – Frans Nilsson, Erik

Linder – Henning Persson, Carl Hult, Fritz Lindfors

– Herbert Lindberg, Hacke Dahl, Ragnar Svensson,

Gunnar Mårtensson och Georg Pettersson.

Beskrivningen i Idrottsbladet av premiärmatchens enda

mål är även värt att rekapitulera:

”Målet kom efter en faslig röra framför Lugnets målbur och

var tämligen futtigt. Vem som gjorde det var omöjligt att se och

det kan också vara detsamma.”

Ännu en reflektion från Idrottsbladet är värd att lyfta

fram, Ceve Lindes summering av premiäromgången:

”Den stora seriestarten i söndags ägde rum utan större cere-

monier från arrangörernas sida och utan vidare uppmärksamhet

från publiken. När den allsvenska serien startades för 14 år

sedan skedde det under pukor och trumpeter… Nu satte man

igång under betydligt enklare former och – med hänsyn till täv-

lingens betydelse – minimal publiktillströmning. Är det verkli-

gen så att man överdrivits allmänhetens intresse för inhemska

matcher av detta slag?”

En rätt fantastisk historia!