Sälj, sälj, sälj – mantrat för HIF, MFF och IFK Norrköping

Svenska klubblag har hamnat i kölvattnet. För två år sedan var klubbar som Bodö/Glimt, FC Mittjylland och FCK på ungefär Malmö FF:s nivå. Idag är MFF inte tillräckligt spelmässigt bra för att vinna och tjäna stora pengar internationellt. Svenska klubbar är inte heller tillräckligt attraktiva och kommersiellt inriktade så man kan tjäna stora pengar på nationell TV-ersättning, merchandise, media, marknadsföring och matchdagar. 

I veckan har de flesta svenska elitfotbollsklubbar haft årsmöten och filosoferat över nuet och framtiden. I huvudsak är budskapet ett och samma, oavsett om det gäller IFK Norrköping och Helsingborgs IF i Superettan eller Malmö FF i Europa: Sälj, sälj, sälj!

HIF räddade sin ekonomi 2025 genom att sälja då 20-årige Adrian Svanbäck till Häcken för 10 miljoner kronor. Oliver Silverholt till Elfsborg för 3-4 miljoner (en ren gåva). I januari högerbacken Benjamin Örn till danska Randers (2026 år inkomster). HIF är ett starkt ”brand”, har stor hemmapublik och fostrar med viss kontinuitet ganska stora talanger. 

I tre år hade man dock dysfunktionella tränare som inte gav de egna talangerna tillräckligt med speltid (och taktik) för att utvecklas. I år har man bytt tränare och värvat 11 unga spelare och i förrgår en 24-årig akutmittfältare från tränarens gamla klubb i Finland. Samtidigt som man har två, tre riktigt stora talanger på samma position. Det går inte riktigt ihop. Superettanexilen lär förlängas. HIF blir knappast bättre än fyra, femma i år. 

MFF vill sälja spelare från en helt annan hylla. Man spelade åtta Europa Leaguematcher men var usla. Det gav dock lite slantar men de stora pengarna ligger i att Europa League är ett bra skyltfönster. Du får dubbla eller tredubbelt betalt för unga spelare i det fönstret jämfört med allsvenskan.  Malmö FF vill sälja spelare direkt till Topp 5-ligorna, utan att ha passerat Holland, Belgien eller Danmark först. Men då måste man ut i Europa och därför är helgen cupmatch mot Mjällby årets i särklass viktigaste. För MFF är allsvenskan sekundärt i år.   

Man fick 40 miljoner av Sunderland för Melker Ellborg efter 5 OK matcher i Europa League och 7 rätt mediokra i allsvenskan. Man fick lika mycket av Sheffield United för en ung mittback på bänken.  Man kommer i allsvenskan att satsa på de unga, speciellt mittfältarna, för det är där inkomsterna finns. Därför startade man i sista Europa Leaguematcherna med fyra mittfältare vars genomsnittsålder var 19 år.  

Läser så (och hör) en lång intervju med IFK:s nyss omvalde ordförande Martin Gyllix i NT. Där återkommer han ständigt till samma sak: budgeten för 2026 är minus 38 miljoner. Den siffran måste minskas rejält och det gör man genom att sälja spelare. 

Den strategin har varit tydlig redan från Gyllixs första touch på ordförandeklubban. Genom att överdriva minussiffrorna får man klubben och dess supportrar till att acceptera större förändringar. Han ökar krismedvetendet. Han pratar ofta om ”överlevnad”. 

Gyllixs första stora åtgärd var att sälja mittbacken Oppong för ca 30 miljoner. Det var även första spiken i den kista som nu står i ett kapell kallat  Superettan och så får vi se om liket återuppstår.  Eller ligger kvar. 

Salig av budgetförbättringen gick Gyllix all in på att göra samma sak med Tamba. En icke inskolad, totalt oerfaren afrikansk tonåring. Denne startade fem matcher, och var katastrofal. Tamba gjorde naturligtvis sitt bästa men han är den direkta orsaken till degraderingen. Jag tror att både avskedandet av sportchefen Magni Fannberg och Martin Falks flykt är en direkt konsekvens av tvånget att starta med Tamba. 

Trots det katastrofala resultatet håller Gyllix fast vid sin idé om en ekonomisk quick fix genom att köpa billigt, ge talangerna övermycket speltid och sälja dem dyrt. Den spelaromsättning och de startelvor nye tränaren har presenterat är i mina ögon ett tydligt bevis på att det är Gyllix som bestämmer vem som spelar. Min övertygelse blir inte mindre av att han säger att det är ekonomin som är viktigast, inte att man återvänder till allsvenskan ”om ett, två eller tre år”. 

Det är det där tredje året som gör mig riktigt orolig. Att låta liket ligga kvar i tre säsonger är att anpassa sig till Superettan. Och få klubbar klarar det, se skräckexemplet Helsingborg. Se ÖIS 13 säsonger i träskliknande tabeller. Både Kalmar och Västerås satsade och studsade tillbaka. Helsingborg är intressant för likheterna är så överväldigande: samma genuina tradition, lika stora städer, samma starka kultur och samma problem, fast HIF har efter tre raka säsonger i Superettan (12:a,4:a,7:a) sämre ekonomi. Den väg HIF till slut tvingades välja är den IFK Norrköping nu trampar in på. Det känns fundamentalt fel. 

Men säg nu att Gyllix taktik är riktigt. IFK ska i första hand utveckla talanger och sälja dem vidare. Ekonomin, inte det sportsliga, är prio. Problemen är dock flera. IFK kan inte som Superettanklubb sälja talanger till klubbar utomlands ifall de inte är riktigt, riktigt stora – som Axel Brönner kan bli men inte för närvarande är efter Martin Falks mobbing. 

Så man kommer i bästa fall tvingas sälja till allsvenskan. För att få ihop summan Oppong gav måste man nog sälja sju, åtta spelare till allsvenskan. Vilket förmodligen skulle leda till Division 1. Sedan ska man förstås även ha de talangerna. Men förutom Axel Brönner – vilka är de? 

Gyllix/Jurelius räknade med att sälja DMK, Andersson, Neffati och islänningarna. Hittills är det enbart målvakten som gett en rejäl summa. De 3-4 miljonerna från Häcken var dock ett underpris för en ung Topp 10-målvakt i allsvenskan. Borde varit minst det dubbla. Ifall man inte åkt ut. Ifall inte Falk petat Andersson i sista matchen. Var det en slags hämnd på Gyllix? 

Neffatis värde ökar inte av att harva i Superettan. Tror han försvinner för cirka 2-3 miljoner till ett lag i allsvenskan, eller någon C-liga i utlandet. Om inte nu så till sommaren.   

Vilka är de övriga? Viggo Fälth är den största talangen efter Brönner. Han kommer utvecklas i Superettan. Gör han så stora framsteg som jag hoppas kan han säljas redan om ett år till allsvenskan för 6-7 miljoner oc hen massa bonusinkomster. 

I övrigt är det tunt. De som Gyllix/Jurelius värderar som mest säljbara kommer få mest speltid under våren. Förutsatt att det inte går alldeles åt helvete. Det är i det sammanhanget man ska tolka tränarens oerhörda haussning av sina nya unga spelare. Jag tycker det var alltför genomskinligt, rätt oseriöst faktiskt. Det enda det skapar/orsakar är att öka kraven från supportrarna. Ifall man exempelvis redan nu är en mittback av ”hög allsvensk klass” – hur kan man gå uppträda som man gjorde mot ett reservbetonat Gais?

Elias Jemal kan bli bra. Han är inte alltför gammal och har potential. Viktor C. är 24 år, långtidsskadad och kan inte räkna med att säljas dyrt. Av de andra, unga nya spelarna är det alltför tidigt att sia. Men man kan säga att av de som fått mycket speltid på försäsongen är det ingen som visat någon större talang.  Förutom i NT. Då tycker jag att Noa Sernelius visar en viss potential men då krävs mycket speltid. Jag gillar också Leo Lifs energi och teknik men där är mycket annat som behöver bli bättre. Då är Jemal längre fram i utvecklingen. 

Med tanke på allt detta blir till och med laguppställningen mot Öster i helgen hyperintressant! 

PS Passar på att korrigera texten om vilka jag borde få se bilda backlinje men troligtvis inte kommer få se göra det i IFK Norrköping våren 2026: Neffati, Eriksson, Fransson och Fälth. Framför Mitov.    

PSS Rubriken anspelar på Trumps klimathysteriska uppmaning: ”Drill, drill, drill!”