Axel Brönner och IFK Norrköpings framtid

Ser en närmast patetisk match mellan två av Superettans tippade topplag. En förklaring var planen –  ett fält med gammalt, dålig plastgräs, en annan att spelarna inte är tillräckligt bra. Matchen slutade 1-3, borde slutat 3-6 trots att det enda som var bra med IFK Norrköping offensivt var pressen de första 19 minuterna. Tills Nyman fick gå ut.

Sedan lyckades 198 cm Carl Lundahl Persson, han som släppte in 7 mot Hammarby för en vecka sedan, på alldeles egen hans släppa in 3 till på grund av den närmast totala brist på talang 25-åringen med ett förflutet i Kågeröds Bois uppvisade. Det gjorde lite ont i min målvaktssjäl. Jag hoppas han hade en extremt dålig dag. Mitov var bättre, men inte bra. Hans utrusning och nick i början av matchen borde resulterat i ett baklängesmål. Han borde naturligtvis varit på Östers mål. Såg generellt sätt, inte enbart vid målet, lite stelt och stabbigt ut. Kanske saknar han bara speltid, kanske är han bara lite rostig efter att inte ha fått spela så mycket?

Till skillnad från supporterjournalisterna ser jag en rad problem, speciellt för IFK Norrköping. Huvudsakligen beroende på att laguttagningen, liksom i höstas, i första hand bygger på att ge unga högst mediokra spelare mycket speltid så de utvecklas och kan säljas dyrt. Trots att de i nuläget inte håller den höga Superettannivå man bör kunna kräva – om ambitionen nu är att studsa tillbaka till allsvenskan. Jag tolkar det som om klubben har andra prioriteringar. 

Spelarna jag tänker på är i första hand Seka, Aleksanjan. Krantz, Weber och naturligtvis Tamba (däremot blev jag positivt nyfiken på Mbaye Cissé). De har fått betydligt mer speltid än deras kvalité och (truppkonkurrensen) berättigar till. Tamba gjorde annars sin minst dåliga match för säsongen. Slog inte bort så många bollar på egen planhalva eller då backlinjen stod högt vid mittlinjen. Hamnade sällan i fel position och gjorde en snygg glidtackling/hockeyblock i första. 

Tambas stora problem, från det att han blev ordinarie i höstas och över årets försäsongsmatcher, är hybris. Han tror han är mycket bättre med boll än vad han är, han gör många fel på en position där fel är väldigt kostsamma. Han värderar galet. Vilken utländsk klubb är beredd att betala en massa pengar för en mittback som i femte minuten tar ett gult för en brysk satsning mot en felvänd motståndare på mittplan? Jag blir nervös varje gång han har bollen.  

Eric Persson i NT tokhyllar honom och verkar nu efter den långa intervjun med Gyllix helt fokuserad på när alla dessa ”stora talanger” kan säljas. Inte vad de presterar, vad som är deras goda (och eventuellt mindre bra) egenskaper utan när de kan säljas. Det är lustigt, speciellt som de Persson fokuserar på inte visat något speciellt och att han inte nämner den enda spelare i IFK som verkligen är lovande och har utvecklats sedan förra säsongen. 

Att Axel Brönner är bra med boll borde till och med NT ha upptäckt. Han är passningsnavet Höög-Jansson aldrig blev trots Falks idoga försök.  Det är Brönner som möter den relativt långa raka bollen från målvakten när motståndarna pressar. Att han lyckades hantera och väl förvalta varje boll så bra på det här fältet är fantastiskt. För ju sämre teknik desto mer avslöjas dina brister på ett sånt här fält.        

Han tar sig ur kniviga situationer, har en underbar spelförståelse, väljer nästan alltid rätt sak men visade mot Öster några saker som inte fanns med i fjol. Och Herre Gud, för ett år sedan var han 16….

Flera gånger bröt han passningar och gick upp i rygg på motståndare och snodde bollen. För att sedan fortsätta framåt. Så närkampsspelet, under rätt förutsättningar, har utvecklats. Det handlar inte så mycket om fys som om att självförtroende. Men även den defensiva spelförståelsen. Det är han, och inte den ofta desorienterade Holst-Larsen, som ser till att Östers Tamminen missar totalt öppet mål efter cirka 25 minuter. Det är en löpning på 40 meter – det tyder på både ansvar och förmågan att värdera. Han ser vad som eventuellt kan hända eftersom försvaret gått bort sig och hänger alla på planens vänstra sida. Alla andra, inklusive Mitov.   

Det är inte den iögonfallande tekniken, det smeksamma tillslaget och ypperliga spelförståelsen som kommer göra Axel Brönner till nåt mer än en av Europas 60 mest lovande spelare födda 2008 utan hans huvud, hjärta och attityd. Ifall Gyllix säljer honom innan Brönner minst spelat en halv säsong i allsvenskan borde medlemmarna omedelbart avsätta ordföranden. Fast det förutsätter ju förstås att man också går upp, i år. Axel Brönner, och bara han, ÄR IFK Norrköpings framtid. Det är upp till Gyllix att besluta i vilken grad Axel Brönner även blir det.