Hur kan MFF gå från ”stabilt” till kaos på en kvart? 

Supporterjournalistiken rules. Speciellt i mars månad. Sydsvenskan var enbart ett av alla medier som hyllade Malmö FF före helgens totalfiasko. Av alla superlativer var det speciellt ett jag reagerade på, ett som återkom både i Sydis, Gasetten och Fotbollskanalen: ”stabilt”. 

Jag har också retat mig på att man har hyllat Botheim och skrivit om hans fantastisk form. Som om det faktum att han petat in bollar i tre raka matcher mot dåligt motstånd gjorde honom inte enbart het utan även till en ”bra ”fotbollsspelare. Botheim har, med några himmelska ögonblick undantaget, varit usel i år. Vill mycket, har presterat närmast nada. Men fått galet mycket förtroende.   

När nu MFF svek är reaktionerna olika. Gasettan ger alla spelarna, förutom AC, sämsta betyg (1). Sydsvenskan håller fast i sin närmast religiösa  supporterjournalistik och ger de flesta spelarna godkänt betyg efter Mjällbymatchen. Idioterna i den nästan ständigt hyllade klacken slängde in bengaler som betyg…

Jag skrev om mina farvågor i tisdags (här) men jag trodde inte att det skulle se så här jävligt ut. Det som oroar mig mest är att viktiga spelare eller spelare i viktiga roller inte håller. Först och främst Robin Olsen. 

Han ska inte blott vara tokbra i MFF utan även i Blågult. Hans agerande vid 1-0-målet skrämmer mig. Det är samma enkla misstag som han gjorde i höstas och som jag aldrig kunde föreställa mig att han skulle göra eftersom han egentligen är så himla bra. Jag vet inte vad som är fel, är sällan eller aldrig på målvaktsträningarna numera, men nåt fundamentalt fel är det. Den så hyllande nye målvaktstränaren som i Sydis oblygt tog alla cred för Melker Ellborgs karriärhopp – är det där felet ligger? 

Eller bottnar det i Rydströms ökända oförmåga att bedöma och hantera målvakter? 

Jätteunge Kenan Busuladzic, nyss fyllt 19, har fått extremt stort förtroende sedan i somras – trots ålder och brist på prestationer. Han är ganska bra med boll men saknar ännu en massa egenskaper man måste ha som innermittfältare i MFF. Hoppas få se Otto Rosengren där så snart som möjligt. Kenan har naturligtvis talang men den ska inte kosta MFF all heder och framgång. MFF har gjort en usel värdering av talang vs utveckling. 

Den så uppenbara offensiva impotensen har jag redan berört. 

Lika illa är det att backlinjen uppträder så labilt. Pontus Jansson ser enbart gammal och långsam ut. Ju fler misstag desto mer cynisk blir han i spelet. Känns som han kommer dra på sig många gula och röda kort framöver. Rösler har varit försäkringen när Jansson misslyckats. Att han låter Bergström  ostört springa och skarva in 2-0 efter en kvart var en chock som får mig att tänka på saker som att vara slak och beröringsskräck. Nej, jag tror inte det blir ett dugg bättre med Djuric. 

I det här perspektivet: grova underprestationer av lagkapten och de mest erfarne spelarna som målvakten, mittbackarna plus den helt centrale och tekniske av mittfältarna, så är de skamliga 0-4 mot Mjällby i cupen inte så konstigt. 

Jag bävar inför säsongens kommande 30 tävlingsmatcher. Ifall inte MFF är topp två i serien – vad händer då med klubben, och klacken? Hur är det med krisberedskapen i Malmö FF, i klacken och i Sydis?  

PS Ett av felen i MFF är kommunikationsarbetet. De som jobbar där borde naturligtvis ha tränat spelare och ledare i att kommunicera. Jag förstår till hundra procent att spelare och ledare inte ville kommentera de inkastade bengalerna och supportrarnas idiotiska beteende efter en sådan katastrofal match men om de nu ändå gör det – säg inte, som AC, att ni inte bryr er. Säg inte, som vissa ledare, att ni inte har någon uppfattning om det. Avstå helt eller uttryck besvikelse och starka känslor. Ointresse eller att bagatellisera problem är sällan en bra lösning. 

Nu spär bara supportrarnas idioti i kombination med klubbens offentligt deklarerade ointresse på den allmänna känslan av att MFF är på väg åt helt fel håll.