Malmö FF bara sjunker än djupare ned i den himmelsblå sörjan

”Livepoddar och klubbstolsbesök” – det var vad MFF, (spelare och ledare) prioriterade veckan efter att de åkt på ett av de värsta och mest förnedrande förlusterna på många säsonger. Träffa pressen? Nej – det var där liksom inte tid till och att eventuellt arrangera något dagen före träningsmatchen med några av de 15 spelare som inte skulle starta mot Kalmar skulle ”bli alltför komplicerat för personalen”, menade MFF:s kommunikationsansvarige. 

AC och MAR mötte visserligen pressen direkt efter 0-4-förlusten på Listerlandet men sa i princip inget mer än vad som kunde stått i ett manus skrivet före matchen. Så blev den planerade pressträffen inställd och istället uttalade sig Arnor och Taha Ali efter 1-1 mot Kalmar i fredags eftermiddag. 

De sa i princip ingenting mer än att det ”inte var tillräckligt bra” (att förlora 0-4 i säsongens viktigaste match). De använde begreppet ”reality check” och menade att den ”kanske behövdes”. 

Att följa upp den konkreta katastrof det innebär att inte få spela i Europa med 1-1 mot nykomlingarna Kalmar är också en katastrof. För nu hade ju klubben och spelarna chansen att visa att de trots allt är värda vår kärlek och våra drömmar ( och våra pengar). Men nej!  

Jag känner faktiskt inte igen min klubb. För tre år sedan (2022) fanns förklaringen i dåliga tränare, usel sportchef massor av felaktiga värvningar och ett ålderstiget, skadedrabbat lag. Nu – lärde man mig verkligen ingenting av den säsongen? Nej, det verkar inte så.  

Jag inbillade mig att spelarna, ledare, kommunikationsansvariga, ”personal” med flera i Malmö FF hade nån slags stolthet. Så fel jag hade. 

Ps Sist i intervjun med Arnor tillfrågas han om bengal-inkastningen och matchavbrottet. Inte med ett enda ord fördömer han det utan menar att det ”tyvärr inte hjälpte”….