Axel Brönner (-08), Arvid Lindblad (-07) och Paul Seixas (-07)  

När jag i Listboken rangordnade världens bästa, yngsta idrottare genom tiderna var det mest gymnaster, nån simmare och naturligtvis 12-årige JO Walder. Gjorde även ett litet raljerande påpekande om att vi aldrig kommer få se tonåriga maratonstjärnor, tungviktsboxare, Tour de France-cyklister eller Formel 1-stjärnor. Av den enkla anledningen att fysiken inte är på plats än och att uthållighetssidrottar kräver en härdad kropp. Plus den förståelse, känsla för idrott på ypperst världsnivå som enbart erfarenhet ger. 

På den tiden hade Peter Dahlquist i ÖIS varit fotbollsallsvenskans yngste genom tiderna (15 år) i mer än ett kvarts sekel. Förra året slogs rekordet av en knappt 15-årig djurgårdare. Barça hade flera 16-åringar som startspelare redan för två år sedan, bland annat Lamine Yamal och Cubarsí.  

Så vad gör IFK Norrköpings nyblivne18-årige mittfältare tillsammans med en av världens bästa Formel 1-förare och han som den här veckan i de båda inledande tuffa etapperna i Baskien runt utklassat alla motståndare, inklusive förra säsongens trea i Touren, tysken Lipowitz och legenden Roglic? Tysken anses för övrigt som 25-åring fortfarande vara ung som etappcyklist (vann priset som bäste ”unge” cyklist i Touren förra året) men har fördelen att ha sysslat med en annan sport från början – nämligen skidskytte. Så slapp han den ensidiga träning och slitage som annars förstör så många talanger, inte minst inom cykling och löpning (Roglic slog också igenom tidigt, så snart han slutat med backhoppning…). 

Jo Brönner är central mittfältare, det svåraste man kan vara på en fotbollsplan. Du måste på en gång vara snabb, smidig, tuff, fysisk och kunna tänka och förstå fotboll lite snabbare än motståndarna. Plus ha en fantastisk teknik. I helgen var inte enbart Brönner i en helt egen klass i den sanslöst tidiga seriefinalen i Superettan – han sprang också i särklass längst av alla spelare. I hela serien. I första omgången. 

Det är också tydligt att Brönner, som inte är megastor och kraftig, under vintern tränat hårt i gymmet. Fått bättre balans och självförtroende (och säkert även nån muskel mer) vilket gör att han nu vågar gå in i närkamper han undvek förra våren. Han har också adderat en hel del cynism. Tar varningar och många frisparkar av strategiska skäl. 

Så på pappret är han redan komplett, några dagar efter att ha fyllt 18 år. Hur bra han kan bli är omöjligt att säga men i en ”halleluja-text” för ett år sedan såg jag honom bredvid Lucas Bergvall på ett framtida svenskt A-landslags innermittfält. Kanske stoppar det inte där. Men kanske får han en smäll och blir fotbollsinvalid efter Ljungskile borta på lördag. Elitidrotten är oviss, nyckfull och ibland förfärligt orättvis. 

Det är intressant att jämföra med den i februari 2007 födde mittfältaren Kenan Busuladzic. Han har startat nästan alla matcher för MFF sedan i somras. Innan dess spelade han också mycket. Han är oerhört teknisk och…. ja. Han är duktig på det han var duktig på som 16-åring. Det finns inga tecken på att han adderat något till sin repertoar. Han är fortfarande klen, undviker 50-50-bollar, tappar lätt balansen och saknar defensiv övertygelse. Som om spelet utan boll inte riktigt räknades. Kenan hade säkert briljerat med dribblingar och läckra passningar mot Värnamo men han saknar en massa viktiga saker som Brönner redan har börjat utveckla. Därför är Brönner i mina ögon en mycket större talang än den haussade Busuladzic.    

Jag vet inte om Axel Brönner sysslat med några andra idrotter på seriös nivå men jag gissar det. han mentalitet och träningsförstånd tyder på det. 

Cyklisten har kört mycket Cyclo-cross – det är där du kör i en massa lera och måste emellanåt springa med cyklarna på axeln. Podgacar, världen bäste cyklist genom tiderna, satt helst på en enhjulning fram till han var 16-17 år. Fransmannen är son till två elitutövare av karate så Paul har en fascinerande och mångsidig fysisk fostran. Inte minst mentalt. 

Lindblad ärvde sin fars och morfars passion för motocross och eftersom det här handlar så oerhört mycket om träning och att prestera maximalt under kort tid så förutsätter jag att Arvid, likt alla andra F1-stjärnor, tränar väldigt holistiskt, är oerhört noggranna med kost och även tränar de olika sinnena. Det gjorde även F1-stjärnor på 70-talet, på Peter Dahlquists tid.

Motsatsen (att viss elitidrott av traditionella skäl, inte följer sin tid och utvecklas strukturellt) är March Madness i studentbasket (och ungdomströjan i en av cyklingens Grand Tours). På 1900-talet var ofta den som draftades först i NBA den som blivit MOP i Final Four några månader tidigare. Och de var 20 år eller äldre – efter tre, fyra säsonger på college. 

Till most outstandning player MOP i påskhelgens Final Four valdes svenska landslagets Elliot Cadeau. pg i Michigan Wolverines. Han har svensk mamma. Kanske kommer han att anmäla sig till draften. Han lär absolut inte tas bland de 10 första, Elliot blir 22 år i sommar. Många av de allra bästa spelarna går aldrig på collage utan hoppar direkt från High School. Framförallt är de unga européer. Luka Doncic var 15 när han började spela med Real Madrids A-lag. Wemby var outstanding i NBA medan han fortfarande var tonåring. Wemby hade, likt Cadeau, fortfarande kunnat vara ”junior” på ett obskyrt college…

PS Som om ålder inte var nog. Läser idag att Ella Häkkinen, Mikas dotter, har blivit yngsta medlemmen av McLarens förarakademi. Pappa säger att hon kör F1 före år 2030. Ella har nyss fyllt15 år.