Det tog två veckor, inte 39 dagar som Fotbolls-VM, att genomföra OS i Helsingfors. Invigdes i går, för 74 år sedan, med att Paavo Nurmi, från Åbo, sprang in på Stadion med elden. Han sprang i Karhus skor, redan när han vann nio OS-guld. Nio, innan svenskarna i IOK lyckades diska honom på livstid inför OS i LA 1932.
Även Ville Ritola och Kolehmeinen, de stora löparna före och strax efter Finlands självständighet, sprang i Karhu. Efter spelen (-52) sålde Karhu sin logga till en liten tysk skotillverkare. Alltså inte tillverkningen eller skorna utan loggan. Läser det i den lilla skobutiken från 30-talet som ligger mittemot vårt hotell, Sokol Vaakuna som stod klart några veckor före att Nurmi löpte in. Vi till och med bor på samma våning (i grannlägenheten och grannterassen) som Miss World 1952 (Armi Kuusela) poserar på.
Nurmi dog för länge sedan, troligtvis även Frk Kuusela medan OS-stadion har fått två ansiktslyftningar och hotellet ser ungefär likadant ut som då, för 74 år sedan. Själv följde jag i Paavos fotspår och tog spårvagnen ut till Stadion och Finlands Idrottsmuseum på födelsedagen. Stadion är fin och vacker, museet är fult och riktigt dåligt. Känns mycket 1990 med en massa montrar och gamla skor och posters. Inget om FINLAND och vad som är speciellt med deras idrott. Skor, namn, resultat – som om inget hänt sedan 1900-talet. Men där är några föremål värda att lyfta fram. Likt de tre löparessens skor plus del askkoppar och andra artefacts från både 1952 och 1940, då spelen egentligen skulle genomförts.
Där var också en liten fin 10 minuter lång journalfilm i färg som bland annat berättade att där kom färre turister man väntat men att det var en kommunikationsmässig succé. 1000 journalister, filmare och radiokommentatorer. Det sändes 30 000 telegram och skickades 1 miljon brev och vykort. Finland tog 22 medaljer, huvudsakligen i boxning, brottning och kanot. Plus förstås ett brons i spjut, det enda i friidrott. ”Topi” kastade cirka en meter kortare än tornets exakta höjd – Matti Järvinens världsrekord från OS i Los Angeles tjugo år och tre krig tidigare (72:71).
Så kan det gå. I dag är väl Finland ännu sämre än man var 1952 men man kan skymta Lasse Virén vinna 10 000 meter i München. På idrottsmuseet. Det känns logiskt att ifall Finland inte fått fram långdistanslöpare utan dopning och svåra förhållande längre kan man inte heller hantera berättelsen och sina legendariska stjärnor.
Lämna ett svar