I en halvtimme spelade IFK Norrköping som lite mätta, dästa serieledare. Och tvåan Falkenberg försvarade lågt och var mycket nöjda med 0-0.
Det nya mittfältet med Viktor Christiansson, Noel Sernelius bakom Ture Sandberg var antingen lite slarviga eller alltför bekväma med bollen. Mycket boll, lågt bolltempo och ett rätt stillastående mittfält, ja förutom Sandberg som sin vana trogen sprang mest men han är i första hand en defensiv spelare, alltid bäst utan boll, oavsett i vilken riktning han springer.
Ryan Nelson slog också bort lite bollar inledningsvis men han var mer offensiv och fick lite större ytor tack vare att Tim Prica äntligen petats. Min text i går gav effekt (hi-hi) eller snarare så att Eldar inte sett något alternativ eftersom hans tålamod med Tim Prica varit galet överdrivet.
Nu hade han funnit ett alternativ och det fungerande alltför bra. Det var helt enkelt alltför lätt att vinna tillbaka bollen med ytterligare en spelare som pressade och löpte för laget. Pricas press motsvarar en halv spelare eftersom han ofta envisas med att springa fel. Sandbergs press motsvarar två spelare.
Så fick IFK i 31:a minuten en hörna. Man prövade matchen igenom nya hörnvarianter och den här fungerade. Nelson lade hörnan och det är kanske inte helt överraskande att han gjorde det på ett tillslag. Jemal mötte och väggade på ett tillslag. Med två tillslag tog Nelson emot bollen och slog den diagonalt in i straffområdet där Opsahl mötte med en spelare i ryggen. Bredsidade bollen två meter till Sernelius som drog till direkt. Hade blivit mål om inte ett gult ben kommit i vägen och bollen studsat till Nyman som slog in den i tom kasse. Sex passningar, sju tillslag. Då kom ytorna och målet.
Vid tvåan slog en omarkerad Nelson bollen i djupeld. Han blev omarkerad för att Sandberg löpte tio mere mot hörnflaggan och drog med sig de nspelare som borde markerat Nelson. Mer centralt i djupled löpte Nyman och målvakten kom helt fel ut. Hade denne avvaktat borde han ha kunnat täcka vinkel. Nu fick Nyman slå on bollen i tomt mål.
I halvlek var Nyman lite missbelåten men både spelarna och tränaren i laget som låg under 0-2 var nöjda. Det säger allt om hur överlägsna IFK var. I andra borde man stängt matchen med två mål till men istället bjöd Neffati helt onödigt in motståndarna. Han, VM-deltagaren, skulle markera planens kortaste spelare vid bortre stolpen och inlägget var säkert 40 meter och ganska högt men Neffati alibimarkerade och så var FFF tillbaka.
Sista minuterna var det lite panik i IFK-försvaret. Krantz slog till och med bort en inspark över sidlinjen – då vet man att laget spelar med nerverna utanför tröjorna. Men egentligen var det blott seriefinal för ena laget. Det andra är så överlägset att de är ”second to none”, med 10 omgångar kvar är deras enda riktigt tuffa motståndare deras egen, eventuella, hybris. Lite så som de första 31 minuterna.
Annars tycker jag Krantz gjorde matchen läckraste prestation när han pressade en låg utspark 45 meter på läppen till Jemal efter 18:29. Det är så himla lätt att missa den i trafik för allt måste stämma men det här var helt perfekt. Så perfekt att jag såg Krantz och Nyman prata om det på vägen fram till Curva Nordahl efter matchen.
Bäst på plan var Anton Eriksson. Han fick tyvärr ett gult kort när han istället skulle haft frispark. När han bryter blir det till första passningen i omställningen. När han glidtacklar ser han till att ta med sig motståndaren. När tacklar tar han nästan alltid bollen. När supporterkrönikören i NT räknade upp alla han älskade så tog han i princip med hela truppen, utom just Anton. Och med tanke på den behandling han fick av tränare och många supportrar förra året som borde årets bäste IFK-are faktiskt få en ramsa han med. Inte enbart kärlek.
Lämna ett svar