En olycka kommer sällan ensam. Världens näst bäste cyklist kör rehab efter en skada i Touren. Så Vuelta de España var närmast en WO-seger för Tadej Pogacar. Ingen seriös utmanare och efter sju etapper ledde han med fyra minuter. Det här var loppet då världens bäste cyklist genom tiderna skulle leda från start till mål, från prologen till sista podiet. Något endast två, tre cyklister gjort tidigare.
Faktum är att jag inte ens såg etapperna efter den fjärde i Andorra för Pogacar var så löjligt överlägsen.
Med klungan samlad, i lågt tempo, knappt för 40 km/t kom Pogacar, eller nån bredvid honom, ut på en dålig väggren och föll. Det var trångt för tempot var lågt – ju långsammare desto bredare klunga.
Nu har han en fraktur på en nackkota (lyckligtvis inte något som lär påverka honom) och en axelled som kräver operation. Och så naturligtvis hjärnskakningar.
En läskig påminnelse om hur farlig cykelsporten kan vara.
Nu hejar jag på Jonas Vingegaards sympatiske lagkamrat Sepp Kuss och dansken Skjeldmose, 3 respektive 5 minuter efter den osannolike ledaren Eric Mas från Katalonien. Gamle slovenen Primoz Roglic är en farlig utmanare liksom österrikaren Felix Gall. Hur är det med norrmannen Ture Johannessen i UNO-X-stallet. Han är 13 minuter efter men borde vara en kandidat till podiet, tycker jag.
Idag bjuder på ett perfekt scenario: 180 km upp och ned men inga jättehöga berg. I morgon vilodag så det kan bli bra med fart och många utbrytningar.
Lämna ett svar