Aldrig varit så här avtänd inför ett derby

Foto Anna Riwkin 1933.

Ett derby var min första allsvenska match. HIF-MFF 1-10 och jag blev HIF-are på kuppen. Ett slags väldigt tidigt fadersuppror, eller bara en konsekvens av att jag precis debuterat i trotsåldern? Två år senare cyklade jag ensam till matcherna. Korsade E4:an på en blå King, sju år gammal. Pappa gick aldrig på Olympia om inte MFF gästade.  Jag fortsatte trotsa. Har jag någonsin slutat?

När HIF föll ur allsvenskan gick Bois upp. Kompisarna och lagkamraterna följde Bois. Jag vägrade. De derbyn HIF spelade var inga derbyn, de var mot Stattena, Hittarp och Råå. IK Atleten från Borstahusen räknades inte. HIF föll, och föll. Jag såg ändå alla hemmamatcher men vägrade bli HIF:are när de försökte värva mig. Typ ett kvarts sekel efter att de åkt ur var HIF tillbaka.  Då var Bois usla och med några enstaka säsonger spelade Bois i lägre serier. Det blev inga derbyn tills HIF för sju, åtta år sedan började förlora allt det som gjort dem framgångsrika. Som styrelse, ledare, tränare, sportchef med mera. Som om de värvade second hand. De senaste säsongerna har man ofta haft svavelosande derbyn mot Bois i Superettan. Extrem stämning både på läktare och på plan. Bois har ofta varit bäst. 

Jag älskar derbyn för att det gäller så mycket, oavsett serie eller placering. Derbyn är essensen av fotboll, skit samma vilken kvalité. Jag älskar ”El Clásico, jag älskar ”Old Firm”. Jag har till och med sett Roma-Lazio på plats och Fenerbache-Galatasary även om jag inte följer lagen.

Ikväll skiter jag i att se derbyt. HIF har gjort en pinsam säsong och som lök på laxen plockat in en tränare jag tycker är dålig. Både som tränare och människa. Det känns bara så fel alltsamman. Jag är motgångssupporter men det finns gränser även för mitt självförakt.  

Naturligtvis hoppas jag de stannar kvar i Superettan och kan bygga på de unga lovande spelare som trots allt är kvar – efter att man har haft talangutförsäljning i sommar. Med ny tränare och ny ledning. 

Bois? De får egentligen gärna gå upp, en sådan tröstlös håla som Landskrona behöver nån slags positiva vibbar. Samtidigt skulle de minska HIF:s chanser att gå upp, nån gång. Så jag vet inte, bara skiter i vilket och ser Barça-Feyenoord istället. 

Fick förresten en Barça-vimpel av Niclas som Ove hade fått nån gång. Kanske mötte de FC Barcelona, kanske köpte han en själv för att han tyckte att HIF-färgerna på FC Barcelonas tröjor var så granna? Får hänga upp den i kväll, framför Kenneth Storviks gamla tröja med no 14 på ryggen!         

Lämna ett svar

Upptäck mer från Maxtiotår

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa