Två matcher fick den norske tränarens akutinkallade juniormålvakt. Flera simpla misstag mot Djurgården, lika osäker men färre tabbar i hemmaförlusten (1-4) mot Blåvitt. Sedan tyckte klubben att både Sebastian Hansen och Karl Marius Aksum skulle lämna plats åt andra. Hansen tog den plats på bänken som blev ledig när hans mentor och landsman fick sparken.
Jag skrev det redan efter Djurgårdsmatchen den 5 september – Hansen var ingen lösning på Mjällbys rätt allvarliga målvaktsproblem.
När så Robin Wallinder åter fått förtroendet med tränare Brännström har han hyllats. Med rätta. Men hade borde också ha kritik, efter AIK-matchen.
Media har svårt att se nyanser och har ännu svårare att bedöma målvakter. När Wallinder går ut och gör sig stor, får avslutet på underkanten av armbågen så är det inte en ”reflexräddning” som TV4:s expert påstod. En reflex är en rörelse, en hastig rörelse – inte det att bollen träffar en kroppsdel?
När Wallinder gör årets räddning får man i sammandraget på TV4 se räddningen från långt håll, en gång. Man kan inte ens se det mest anmärkningsvärda i sekvensen, den andra räddningen.
Först slänger sig Wallinder raklång för att han ser att det kommer ett avslut och han hoppas kunna blockera Carlstrands låga boll från nära håll. Och han träffas. Det är en underbar räddning att göra – nästa som att ta en straff för ingen förväntar sig, än mindre kan kräva, en räddning i den situationen.
Den riktigt svåra räddningen är dock nästa. Bollen studsar under honom och sedan i ryggen/nacken. Bollen är på väg att rulla/studsa över mållinjen bakom Wallinders rygg. Varvid han först vänder till vänster där ingen boll är och sedan liggandes på rygg extremt snabbt och smidigt lyckas vrida kroppen 180 grader och greppa bollen precis vid mållinjen. Allt, inklusive första räddningen inom loppet av cirka två sekunder. Årets räddning i särklass – utifrån vad jag sett.
Tre minuter senare styr Granath med huvudet en överlång AIK-boll ner mot egen kortlinje, nästan ända ute vid straffområdesgränsen. Wallinder vill så gärna visa att han är bra så han springer ut för att rädda bollen från att bli till hörna. Han glider på det blöta gräset och upptäcker snart att han är på väg att glida över kortlinjen med bollen. Men i stället för att acceptera hörnan släpper han bollen – trots att han måste ha sett att Mads Thychosen löper efter bollen.
Liggande på magen, nästan helt utanför planen får Wallinder sedan se Thychosen sno bollen. Men istället för att avancera in mot mål och slå in den i mål slår högerbacken in bollen direkt , parallellt med kortlinjen längs målet. Där är ingen AIK-are att slå in bollen i tomt mål – Robin Wallinder är i det ögonblicket visserligen på planen igen men närmare hörnflaggan än sin första stolpe. Det här visar TV4 över huvudtaget inte i ”highlights”.
De nya, oerfarna AIK-arna har flera frilägen som Wallinder antingen får på sig eller som de skjuter utanför, tänker framförallt på Carlstrands friläge och ett annat lika nära bortre stolpen. Robin Wallinder räddade onekligen ett fegt, lågt stående Mjällby som nu fortfarande bara har vunnit endast en av de senaste 14 matcherna (den mot suveräna serieledarna). Men Wallinders återkomst innebär trots allt en förbättring. Han gör en osäker backlinje lite mindre känslig, de har trots allt kvar en del förtroende för sin förstemålvakt.
Så Mjällbys problem i år beror i huvudsak inte på Robin Wallinder, han gör ungefär vad han kan och ungefär vad man kan begära av allsvenskans kanske 11:e, 12:e bäste målvakt. Problemet är att Mjällby i vintras inte värvade en tillräckligt bra förstemålvakt. En som kunde ge backlinjen och laget den trygghet den förlorade med Törnqvist nu lider en sådan uppenbar brist på.
De nya, oerfarna AIK-arna har flera frilägen som Wallinder antingen får på sig eller som de skjuter utanför, tänker framförallt på Carlstrands friläge och ett annat lika nära bortre stolpen. Robin Wallinder räddade onekligen ett fegt, lågt stående Mjällby som nu fortfarande bara har vunnit endast en av de senaste 14 matcherna (den mot suveräna serieledarna). Men Wallinders återkomst innebär trots allt en förbättring. Han gör en osäker backlinje lite mindre känslig, de har trots allt kvar en del förtroende för sin förstemålvakt.
Så Mjällbys problem i år beror i huvudsak inte på Robin Wallinder, han gör ungefär vad han kan och ungefär vad man kan begära av allsvenskans kanske 11:e, 12:e bäste målvakt. Problemet är att Mjällby i vintras inte värvade en tillräckligt bra förstemålvakt. En som kunde ge backlinjen och laget den trygghet Noel Törnqvist gav men som de nu lider en sådan uppenbar brist på.
PS Noel Törnqvists karriär i Como har inte varit lysande. Han som naturligtvis borde haft Melker Ellborgs plats i landslagstruppen är nu utlånad till bottenlaget Monza där han inte får spela. Ellborg har fått spela en match i ligacupen, det är väl därför ha angick före…
Lämna ett svar