Landslaget spelar fyra viktiga tävlingsmatcher på elva dagar. Man reser lite. Betydligt mindre än motståndarna som tvingas spela hemma, borta, hemma, borta medan Sverige har två hemmamatcher och sedan två bortamatcher på Balkan. Perfekt för Potter.
Kanske inte mer än sammanlagt 10 000 km beräknat på att spelarna flyger hem, är i Stockholm sex dagar, flyger till bortamatcherna mot Bosnien och Rumänien. Stannar troligen på Balkan de 72 timmarna mellan matcherna, tar resan på 900 km. Istället för de 5600 km tor Stockholm som vore alternativet för hemkära. Dessutom från Bukarest till klubbarna, utan att passera Stockholm, Förmodar jag. Räknar bort det sistnämnda. Så lite beroende på vad ens klubb ligger, mellan 7 000 och 10 000 km.
När IFK Norrköping (och NT) beklagade sig över det intensiva spelprogrammet och så långa resor att man tvingades rotera reagerade jag. Tyckte det, som nästan alltid vad gäller Eldar och NT, var överdrivet. Dessutom borde man väl i så fall byta ut de gamla spelarna. Problemet är att de gamla är de mest professionella och orkar bäst – en fysisk paradox som endast kan förklaras av att klubbens fysträning är undermålig. Har man motivation och ambition ( vilket är det som gör Totte Nyman så bra och framgångsrik) tränar man extra. Man tycker inte att åtta matcher ( sju i Superettan och en i cupen) på 36 dagar och resor till Solna, Södertälje, Sandviken, Varberg och Växjö är så oerhört påfrestande, varken mentalt eller fysiskt. Trots buss.
UEFA har sin 48-timmarsregel och FIFA:s rekommendationer är 72. Rent fysiologiskt är 72 timmar mellan matcherna att föredra. På den tiden har garanterat alla muskler och kroppen i sin helhet vilat tillräckligt.
Så kanske handlar det mer om hur man vilar och hur man tränar? IFK Norrköping spelar cirka 35 tävlingsmatcher per säsong medan t e x Alexander Isak, i fall han inte så ofta var skadad eller petad, ligger på 50-55. I högre tempo. Lägg därtill kanske 10 tävlingslandskamper. Nästan dubbelt så mycket som en genomsnittlig IFK-are.
Fanns en tid då förutsättningarna var annorlunda, då spelarna inte var hundraprocentigt professionella. Men vad skiljer egentligen IFK Norrköping och landslaget eller Isaks Liverpool i dag – vad gäller att träna respektive vila. Att spela respektive resa? Vad är det som gör att Isak vill spela 90 minuter match efter match (liksom Nyman) men att flera unga spelare inte riktigt klarar det, enligt Eldar.
Eller är det blott en dålig bortförklaring för oavgjorda matcher, bristande inställning eller viljan att låta bänken få speltid? Ifall jag vore tränare (eller kommunikatör som utbildar ledarna) skulle jag aldrig rekommendera att man skyller (om än indirekt) på sina egna och ens kollegors bristfälliga arbete utan förklara rotation med att nya spelare har gjort sig förtjänta av speltid – på träningarna.
Det är ju inte heller så att träningarna är fler och tuffare i IFK. Än i t ex Liverpool. För då hade ju flera startspelare orkat mer än 60-65 minuter. Eller?
Till Eldars, och IFK:s försvar, kan man säga att ett nytt lag och ny tränare behöver mycket tid till taktiska genomgångar, tidskrävande moment. Men det är ju aldrig så att man har 40 timmars arbetsdag. Det vore inte svårt att klämma in en extra timme eller två av egen träning varje dag. För att bli bättre, orka springa mer och snabbare, tackla hårdare, hoppa högre och vila mer effektivt. Tränar du för Superettan lär du inte komma värst mycket högre än Superettan.
Lämna ett svar