Helt ovetandes om medlemsmötet skrev jag dagen före (onsdag) en text om damfotbollen i IFK Norrköping. Ja, svensk damfotboll generellt utifrån elitklubbarnas begränsade europeiska framgångar. Inte lika usla som herrklubbarnas men nästan. En tredjedel handlade om IFK dam, varför det gått så himla dåligt och om vikten att behålla elitverksamheten. Kanske till och med satsa än mer. Jag skrev det som en from förhoppning, utan att ha koll på ekonomin.
Det har jag nu. Åtminstone bättre koll.
Säg så här. Om IFK:s herrlag gjort ett lika stor procentuell minus som damlaget 2025 hade man inte haft ett minus på cirka 25 miljoner (exklusive damlagets 13) utan på nära 250 miljoner. För en säsong. En kvarts miljard i förlust. IFK Norrköping hade kursat långt innan man föll ned i Superettan.
Kostnaden för IFK Norrköpings damelitverksamhet gick alltså 13 miljoner minus år 2025. Även om man krympt klänningen går det knappast så mycket bättre, i år. Varken ekonomiskt eller spelmässigt. Tvärtom. Nästa år försvinner dessutom både huvudsponsor och TV-avtal. Det betyder cirka 3-5 miljoner mindre intäkter för varje damallsvensk klubb. Med IFK mått mätt – kanske 30 % av inkomsterna.
De flesta dubbelklubbar har inga problem med detta. MFF dam gick 25 miljoner minus 2025 men klubben har ett eget kapital på cirka 600 miljoner. De tre stora stockholmsklubbarna och Häcken har också ekonomi att fortsätta ta stora minus. Det har varken de ensamma damklubbarna eller IFK Norrköping.
Varför just IFK (som enda klubb med herrelitinkomster) inte kan hantera det här är frågan? Det är lite elitidrottens Lyxfälla över det här. Med en stor bit av moral och legitima samhällskrav på jämlikhet inkvoterad.
Finns det nån annan lösning än att halvera dambudgeten och sänka förlusterna till en lägre summa inkomsterna? Att med andra ord ha en budget för 2027 där daminkomsterna beräknas till ca 7-8 miljoner och utgifterna till mindre än ca 15 miljoner. Med andra ord (och med reservation för felmarginaler) att ha en budget på ca 20 miljoner och högst en förlust på 5-6 miljoner.
För det ska ses i ljuset av att IFK exklusive vidareförsäljningen av Oppong gör en förlust på cirka 35 miljoner kronor. Varav alltså cirka en tredjedel är damlagets. Eftersom IFK ska återetablera sig i herrallsvenskan och inte har spelare att sälja för stora summor så kvittas den fördubblade ersättningen av TV-kontraktet (+ ca 12 miljoner) med bristen på transferplus/Oppong. Och publikökningen lär högst bli 10 procent. Samtidigt som det finns ökade utgifter i spelare som måste köpas och högre ersättningar för poäng och placeringar. Med andra ord är det tveksamt om IFK verkligen har råd att återigen gå 30-40 miljoner back år 2027?
Kan IFK vara kvar i damallsvenskan då? Troligtvis. Men Damallsvenskan måste tänka om, ja svensk fotboll måste tänka om. Det går inte att finansiera så stora minus år efter år. När nu marknaden (supportrar, media och företag) inte längre tror och vill investera i produkten damallsvenskan måste man tänka om. Krävs en total makeover.
För svensk damfotboll generellt och för IFK Norrköpings damlag speciellt.
PS Del 3 kanske rean i morgon med ”Lösningen” (blir åter igen en massa siffror, moral och procentsatser).
PSS Länk till SvFF stora utredning om den ekonomiska härdsmälta som damallsvenskan är. Av 14 klubbar går två plus och då är det ett samlat överskott som inte räcker till mer än ett par pizzor. Damallsvenskan förlorar 2 kronor på varje krona den drar in… En realistisk damallsvenska 2027 innehåller högst åtta lag.
Lämna ett svar