Neffatis tio avslut. Ja, kanske nio, kanske elva eller tolv. Jag har aldrig sett en högerback ta så många avslut. Dessutom i princip samtliga första timmen. Ryan Nelson hade nästan lika många, dessutom minst ett som studsade in i mål.
Totte Nymans assist till Axel Brönners mål, den första i Superligan. Tacklad, utan balans mellan han faller baklänges skarvar han bollen, skruvad i en både rakt ned på Brönners fötter. Som slår in bollen i mål med vänsterfoten.
Noel Sernelius var matchens kung första kvarten. Sedan hade han lite mindre bollen men fortsatte göra allting utanför straffområdet med hög, hög kvalité.
IFK gjorde årets bästa match, inga nerver, ingen press. IFK hade några oerhört vackra anfall med en touch från fyra, fem spelare. I en av dessa fick Sernelius ett friläge till vänster om straffsparkspunkten. Varvid han istället för att smälla in bollen med vänstern försöker behandla bollen med högern och missar chansen. Där är en stor förbättringspotential om Sernelius vill bli riktigt bra – han hade i princip inte en enda bolltouch med vänster fot.
Efter exakt 90 minuter slår Totte Nyman en alltför lös passning bakåt, cirka 85 meter från eget mål. Varvid han jagar i kapp och vinner tillbaka bollen och får frispark. Vid ledning 4-0. Det känns väldigt symboliskt, som om detta var hela IFK Norrköpings säsong personifierad i hur Totte Nyman inte enbart återerövrade bollen utan även klubbens allsvenska plats.
PS Rubriken hämtad från spelarna och ledarnas t-shirts.
Lämna ett svar