Förra våren rankades han som en av allsvenskans allra mest lovande offensiva spelare. På väg att bli alltför bra för Sverige, på väg in i isländska A-landslaget, en sån som drar scouter. Och spekulationer. IFK Norrköping var närmast ett mittenlag inför hösten. Ingen Superettanko på isen.
Sedan tappade man lånespelare, tränaren tappade fingertoppskänslan och till slut tappade han även omklädningsrummet. Ísak Andri Sigurgeirsson tappade också något, osäkert vad men det visade sig i bristande självförtroende. Han som utmanade, överlappade skar in i straffområdet med eller utan boll, var inte längre assistkung utan anonym liten kille på kanten. En som helst spelade bollen ifrån sig fortast möjligt.
Han hade varit perfekt för Eldars fotboll men Eldar valde andra, identiska men billigare spelare. Han har valts bort, kanske för att han ansågs alltför bra och dyr i januari 2026. Det blev ett par månader med skador, i danska Viborg.
I november 2026 anses han alltför dålig, även för bänken. I NT berättar han väldigt öppenhjärtigt om att bli utlånad, förlora både nummer och plats i omklädningsrummet och framförallt speltid. Det har skurit sig mellan islänningen och ledningen – han ligger fortfarande i frysboxen, han som skulle balansera IFK:s ekonomi genom att säljas utomlands för minst 12-15 miljoner.
Jag vet naturligtvis inte de exakta orsakerna till att han förklarats persona non grata i Peking. Jag vet bara att han är tillräckligt bra och klok, och ung för en lång framgångsrik karriär. Ísak Andri Sigurgeirsson kommer bli en väldigt bra fotbollsspelare, om han får tid och förtroende. Det får han absolut inte i IFK. Men den behandling han utsatts för ger inte heller IFK några större summor. Däremot tror jag att 15 andra allsvenska tränare är oerhört suga på att återvinna islänningens stora talang.
Ísak Andri Sigurgeirsson är beviset på att allt inte är perfekt och harmoniskt i IFK Norrköping.
Lämna ett svar