Strandvallen, torsdag

En sak överraskande inte med den här cupkvällen på Strandvallen i Hällevik: det var kaffe och fabrikskanelbulle från växjöbagaren. Då var det roligare med den andre bagaren, han Rosengren som 37 år gammal rundar av karriären med att kanske ta Mjällby till Allsvenskan.

De har spelat 18 matcher i år och är fortfarande obesegrade. Hammarby var chanslösa. Speciellt eftersom tränare Tony försökte ”pumpa ny energi i laget” genom att spela 4-3-3. Med en av svensk elitfotbolls sämsta försvar går inte det. Charlie Davies rörde knappast bollen i första halvlek. Emil Johansson hade en rush i första och en i andra. Inte ens någon 30 meterskanon avlossade han. Carlos Gaete och Nathan Pulse som båda fick lämna in i halvtid hade aldrig platsat i MAIF. Däremot är Bajen oerhört beroende av Chanko och Jensen som innermittfältare. Davies har klass, Emil är inte dålig liksom Castro-Tello. Men resten?

Mjällby borde dödat matchen direkt i andra då de hade frilägen och bra chanser fram till 4-0. Istället bjöd man in Hammarby genom ett billigt reduceringsmål. Hade Erton Fejzullahus gjort mål på friläget hade han kommit upp i 12 mål på nio tävlingsmatcher. Det är ganska OK. Speciellt som man som idag spelar på mittfältet.. Men han är duktig. Explosiv, bra bollkontroll och redan ganska mogen i sin roll. Lägg till Ekenberg på topp, Asper i målet och Joakim Nilsson från MFF som håller bra klass i den här miljön och tempot.

Jag vet inget om bänken men startelvan är väl så bra som till exempel den i ÖIS, Häcken eller Hammarby – för att nu nämna några lag som ser ut att lär få det tufft i årets Allsvenska.

Stort plus för hundvänligheten. På många idrottsarenor får man inte ens ta med hunden in. På Strandvallen var det däremot fri entré och t o m en del tifotaxar i matchtröja. Prickens trivdes fast vägrade se matchen efter Mjällbys tidiga ledningsmål.