Inför Barça – Man United: sportjournalistik och partiskhet

Jag är Sveriges sämste sportjournalist för att jag, enligt Robert Laul, är partisk. Jag skrev negativt om domaren i en hammarbymatch och Laul påstod att jag var just Bajensupporter. Vad han bland annat försökte säga är att man inte skriva om den klubb man är supporter till.

Laul har rätt. Och fel.

Jag är inte hammarbyare. Däremot ska man naturligtvis inte bevaka en klubb man har en stark känslomässig relation till. Det går inte, förr eller senare tar känslorna över och omdömet sviker.

På vanlig svenska heter det jäv och är åtalbart. I svensk sportjournalistik är det helt legitimt.

Håller ni inte med?

Läs då de förment objektiva referaten ifall Sverige besegrar Danmark på Nationaldagen. Där har vi partiskhet inte enbart mellan raderna utan i gigantiska rubriker, i bildbylines, och i varje bokstav. Men den partiskheten är accepterad, trots att kanske 10-20 procent av befolkningen hejar mer på ett annat land än Sverige.

Fast det var inte den partiskheten Laul åsyftade – nationalismen är legitimerad i nyhetsmedia när det gäller sport.

I utkanten av den debatt som följde på Lauls angrepp, bland annat i P1:s journalistprogram ”Medierna” hävdade jag det omoraliska att, inför läsarna, ha en dold eller omedveten agenda. Sedan har jag diskuterat det med kollegor och arbetsgivare. Få håller med mig.

Ett argument ( det är i mina ögon mer ett försvar för de rådande förhållandena) är att en allmänjournalist i så fall inte skulle kunna skriva någonting för de röstar i allmänna val och allting är politik. Alla är lika insyltade, menar sportjournalisterna.

Jag har svårt att se det. Däremot ser jag en stor skillnad mellan politisk övertygelse och att vara supporter till en idrottsklubb, ett fotbollslag.

Det ena är förhoppningsvis en rationell handling som bygger på antingen utilitarism eller egoism. Jag får det bättre och/eller flertalet får det bättre.

Relationen till en idrottsklubb styrs däremot av allt annat är logik och rationalitet. Det är 100 procent känslor. Annars skulle man rimligtvis bara heja på lag som vann alltid. Och man nu är sådan som alltid vill vara glad och lycklig.

Jag är supporter till Barça, Celtic och St Pauli. Lita aldrig fullständigt på vad jag skriver om de tre klubbarna.

Hur mycket jag än försöker vara objektiv kan jag inte garantera att jag är det. Omedvetet kan jag säkert påverkas av min aktuella relation till klubbarna och framställa dem antingen bättre eller sämre än vad de är. Helt beroende på hur vårt förhållande ser ut just den veckan.

Och om jag har svårt med detta – hur tror ni de journalister som dag ut och dag in i 30-40 år skrivit om den mindre stadens stora lag förhåller sig till partiskhet? I till exempel Malmö har vi sportjournalister som under 40 år aldrig skrivit ett negativt ord om MFF. Och hur skulle de kunna göra det. Klubben är ju deras familj!

Samtidigt borde det ligga i journalistens eget intresse  (eller redaktionsledningens) att de anställda fortbildar sig,  inte fastnar, inte blir en del av det de är satta att kritiskt bevaka.

Fast inte i den regionala sportpressen i Spanien. Ett gammalt talesätt säger: om du vill veta sanningen om Barça så läs Madridpressen och vice versa.  Det gäller f ö även Skellefteåtrakten även om jag är osäker på det västerbottniska alternativet.

För några år sedan ringde jag till Norra Västerbotten och frågade ifall jag skulle bevaka en Sunnanåmatch mot MFF för dem. Nej, tack, sa sportchefen. Vi har en gubbe på plats!

Oj, tänkte jag. En konkurrerande skånefrilansare?

–Nej, svarade sportchefen. Det är en av våra sportjournalister, han är tredjetränare i Sunnanå och vi tycker det är lika bra han skriver själv. Blir enklast så!

Fyra ,fem år sedan!

Det finns dock flera kretsar i Helvetet.

Som alla idrottsintresserade har jag naturligtvis också klubbar jag gillar, ”som man följer”. Klubbar man har en bra känsla för men inte stödjer med hjärtat. Jag har säkert 20-30 sådana lag, helst ett i varje division, eller land eller idrott så man kan leta upp dem i resultatspalterna på söndag- och måndagsmorgnar.

Hur gick matchen och hur ska jag värdera resultatet? Var ligger de i tabellen, risker eller chanser till ned- eller uppflyttning?  Den relationen liknar den jag har till innehållet i en blomkruka; jag ser efter den, vattnar lite och hoppas den ska ta sig. Kanske byter jag jord efter varannan säsong men det är definitivt inte något jag går till sängs med.

För att återknyta till ämnet partiskhet. Alla svenska sportjournalister säger sig veta att Robert Laul är hardcore IFK Göteborgssupporter. Ibland kan man ana det i hans texter. Jag har inget emot partiskhet i sig, supportrars vittnesmål kan vara oerhört underhållande ifall de är välformulerade men viktigare än partiskhet är ärlighet.

Vore det inte därför ärligare ifall Laul antingen slutade skriva om IFK Göteborg eller tog på sig en blåvit tröja på bildbylinen?

Och det tycker jag inte enbart för att jag följer Gais…