Litet fel raserar ofta hela förtroendet

Varför läser du inte om Barça idag, frågar mig mina vänner?

Därför att  jag blir så trött, är svaret. Supportertrött.

Som supporter tror jag mig veta bättre än de flesta. Det är inte alltid så men jag blir så trött på tidningar som sällan stavar rätt till Barça. Före finalen 2006 var det nästan legio i Sverige att stava utan ç (det brutna c-et som uttals ”s”).

Landets kanske största tidning kan inte stava till varken Trixi eller Berguristan ( förmodligen för att man skrivit av en tysk tidning, de stavar ibland så, med fyra fel).  Dessutom heter han Aitor, (Txiki är ett baskiskt smeknamn. Att basken Txiki stannade i Barcelona berodde f ö på kärlek. Den tystlåtne, eftertänksamme, alltid lika diplomatiske lille lagspelaren lärde sig katalanska på två säsonger. Det är stort i Katalonien).

När Sydsvenskans bäste sportjournalist i en liten text skrivit att Espanoyl, andraklubben i Barcelona, var folkets lag istället för Barça ringde jag och frågade vad f a n han hade fått det ifrån.

Den i övrigt mycket duktige journalisten svarade: ”Simon Bank har skrivit det!”

Samma Simon Bank som i flera år bildade genuint svensk skola genom att kalla Madrid för Los Blancos. Andra svenska sportjournalister plockade upp det och blev ensamma om detta smeknamnet.

Och Simon Bank är ändå en av de som jag beundrar allra, allra mest. Fast inte för hans kunskaper om Madrid. Eller Barça.  Hurväl han än formulerar sig.

Detta är supporterns dilemma – vi läser ibland journalisterna enbart för att få deras oduglighet bekräftad. Speciellt när ens lag har förlorat.

Själv är jag inte bättre. Som journalist. Jag försöker verkligen men ändå blir det fel ibland, framförallt för att jag måste skriva mina texter på en timme (kvällpressen har fem, sex gånger så lång tid på sig).

Men konsekvensen är den samma – ett lite fel, ett felstavat namn raserar hela förtroendet.

Detta är en text som verkligen behöver korrläsas…


About this entry