Varför byter vi aldrig?

Svensk fotboll har ett märkligt särdrag, något som skiljer oss från resten av fotbollsvärlden – sena byten. Jag har varit inne på det tidigare och sökt svaret i våra arbetsrättslagar, i vårt av trygghet törstande land där många svenskar hellre förtidspensioneras eller går evighetsarbetslösa i sin hembygd istället för att flytta och få jobb, börja nytt, våga en utmaning för att förändra.

Vi är faktiskt sämsta i hela EU på att byta!

U 21 är en riktig guldgruva av exempel. Det kanske finns bra svar, det är bara det att jag inte hört några än.

Ta till exempel i går mot Serbien.

Sverige såg ut som vinnare från avspark. Efter första utvisningen en halvtimme in i matchen och 3-1 ledning såg det ännu säkrare ut. De sista 21 minuterna av ordinarie speltid var Sverige 11 spelare mot 9. Då kan man inte förlora.

Varför bytte man inte in spelare, antingen för att belöna ung trotjänare som inte annars får spela ( typ Molins)  eller för att tacka publiken genom att ta in lokala stjärnor ( Molins och Labinot) eller förbereda någon för fredagen ( Landgren, Labinot)?

Varför man väntade tills 89:45 med att byta in Landgren och Özkan var enligt Jörgen Lennartsson:

–Det var först när det var ungefär bara tio minuter kvar som vi kändes oss säkra på segern.

Vilket förtroende har ledarna för ett lag som leder 3-1 på hemmaplan, spelar 11-9 och de känner sig inte säkra?

Och varför i så fall vänta ytterligare nio minuter med bytet?

Förstår faktiskt inte det!

Förstår inte heller varför ersättaren till Wernbloom inte kom in samtidigt med Martin Olsson!

Förstår inte varför vi spelade mot Italien i 35 minuter med en man mer och Gustav Svensson på plan. Han gick ju sysslolös i drygt en havltimme – hans roll fanns inte längre då Italien spelade 4-5-1. Och ändå dröjde man alltså med det självklara bytet med Labinot. Precis som att man borde bytt ut en ytterback samtidigt. Kanske inte så tidigt som direkt vid utvisningen men efter 2-0, ja definitivt.

Kanske finns en del av förklaringen i resonemanget mellan Lagerbäck och Tommy Söderberg den där matchen mot England i VM 2002. Då de tänkte byta ut Allbäck mot Zlatan men ville inte göra det för tidigt eftersom Allbäck ” kunde bli ledsen”.

Där med inte sagt att jag vill ha Nanne Bergstrand till landslagstränare bara för att han bytt ut tre spelare på en gång i Allsvenskan men nåt ditåt.

Släng pärmen, följ känslorna!