Kritiska Hörnan 2

Den stora skillnaden mellan U21 och de som spelar utan ”U” är framförallt en sak – organisationen i försvaret.

På det, och endast det, var Tyskland bäst och därför vann de också EM!

Tyskland imponerade inte. Özil var duktig i finalen då Englands så uppskrivna innermittfält svek. Han fick härja ungefär som han ville. Men han var rent ut sagt kass mot Finland, första matchen mot England och sista 75 minuterna mot Italien.

Mittförvaret imponerade en del, framförallt imponerade ytterbackarna och speciellt målvakten Neuer. Att man sedan kan förlänas att tro att Tyskland spelar en offensiv fotboll bara för att de gjorde många mål i finalen är en grov schimär.

Tyskland hade i princip inget mittfält. Utom ett defensivt; ganska medelmåttlig individuellt men väl fungerande som lag.

Vad Tyskland hade var ytterbackar. Förmodligen turneringens enda av hög klass. Andreas Beck naturligtvis. Vänsterbacken ”Boenisch var inte så bra men han fick en stor roll som han löste ganska väl.

Bristen på ytterbackar Varför är det så? För mig var detta, jämsides med Dahlins insats det enda, individuellt, som var mindre bra i Sverige.

Det var en turnering med många bra mittbackar och defensiva mittfältare för så mycket spel var förlagt dit. Italien spelade 4-3-3 men utan några yttrar överhuvudtaget. Tre innermittfältare och framför två centrala forwards och Giovinco som opererade lite överallt. Men nån ytter var han verkligen inte. Bajrami var lite ytter och Molins höll kanten. Men i övrigt?

Ett talanglöst England (undantaget Richards) hade lite ytterspel och det tog dem till finalen.

Det är kul att Nya Tyskland vinner alla ungdomsturneringarna de gör det förmodligen av en och samma anledning – de spelar bra försvar. Det är lite som MFF som under Åke Kallenbergs tid som ungdomsansvarig vann typ alla ungdomsturneringar som fanns men inte fick fram några stora talanger över huvudtaget. Och då räknar jag inte dem som var på väg att sluta och sedan räddades direkt upp i A-laget.

Tyskland var en EU-variant på den underbara boken om knattefotboll som kom förra året: ”Toppa för att krossa”!

Jag tror inte på en ny storhetstid för Tyskland.