Inte en dålig förlorare men väl en usel vinnare

Det som retar mig mest med Guillermo Molins utvisning på Grimsta IP i söndags är varken att MFF förlorade två poäng i Allsvenskan, att den himmelsblå krisen förvärrades eller att Molins var alltför aggressiv. Sånt händer. Det som mest retar mig är att Miiko Albornoz efter matchen påstod att Molins slagit honom i ryggen och att det var detta som fick honom att falla som en klubbad gris.

Denne 18-åring hade vid flera tillfällen i första halvlek visat att han är utomordentlig talangfull på att överdriva fall och ihopslag när det gäller att vinna frisparkar. Det är en sak. Jag tycker det tråkigt att han gör det så ofta och för att få motståndare utvisade. Det riktigt jävliga är att han ljuger i försöken att svärta ner en motståndare han redan fått utvisad.

Det är som en felaktigt dömd frilägesutvisning innanför straffområdet. Inte nog med att en schysst tackling renderar utvisning, man får också en straff emot sig. Och blir hånad av den som vunnit högsta priset.

Albornoz gick in och satte ner fötterna mellan den liggande och nyss fällde Molins ben i akt och mening att provocera honom. Albornoz lyckades men Molins puttade (han slog aldrig) bara undan benen vilket jag tycker är fullt korrekt eftersom motståndaren inte får närma sig bollen efter avblåsningen. Dessutom måste Molins få skydda sig själv.

Domaren Jonas Eriksson, och framförallt den assisterande domaren, uppfattar allting fel och har uppenbarligen inte heller någon som helst kännedom om 18-åringens ”trackrecord” som seriens flitigaste filmare.

Det är synd fast än tråkigare är att en så pass lovande spelare sysslar med sån skit.

Ta honom i örat Kim!