Om defensiva dyslektiker, varför man aldrig ska blogga efter krogen, fotbollsointelligens och min beundran för Henrik

Tillbaka i Sverige och en halv veckas allsvenska upplevelser bra måste sammanfattas.

Blogga aldrig efter krogbesök. Det är en gammal sanning. Sportbladet citerar Hammarbys OFFICIELLA blogg där Hammarbys informationschef Urban Rybrink i tisdags morse 02:39 författade följande:

”Jag har full förståelse för om GAIS, jyrgårn eller andra gäng håller på med dom företeelserna, men om man är serieledare tycker jag det är under all form av fotbollsvärdighet att hålla på med sån skit”

Vad det handlar om? Jo, påstod maskning. Jag såg matchen och tyckte inte HIF maskade anmärkningsvärt mycket – då var Bajens betydligt värre i segermatchen mot MFF då man maskade redan på uppvärmningen.

De båda lag som (enligt Rybrink)  får maska är två av de tre lagen som ligger efter Hammarby ( menar han att ÖIS är alltför dåliga för att kunna maska?). Kontentan är i alla fall att endast ifall man ligger efter Hammarby är det OK att maska. Och det blir allt svårare; ja inte att maska men att ligga efter Bajen. Tror de får stryk av Djurgården och då är man i bästa fall på kvalplats.

Marianne Samuelsson hade inte gjort det bättre.

Bajen utan Lolay Chanko, Charlie Davies och Rami Shaaban är inget bra lag. Det tar tid att spela in alla nyförvärv och några av dem håller inte tillräckligt hög klass. Å andra sidan har Gais värvat tillbaka Tobias Holmqvist från HIF vilket tyder på att den klubbledningen är minst lika förvirrade som Urban och hans grönvita administrationspolare.

Medan spelet pågick borde HIF punkterat matchen redan efter en timme fast Bajen skulle dock då redan gjort 3-4 mål – enbart beroende på att Adama Tamboura gjorde en av de mest desorienterade vänsterbacksimitationerna man sett på Söderstadion sedan Behrang Safari spelade en av sina första matcher där.

Tamboura låg på fel sida om sin gubbe HELA tiden vilket resulterade i bland annat tre frilägen. Han fick säkert en rejäl utskällning i halvtid för i andra så höll han nästan Joel Ekstrand i hand dessutom vågade han gå in i några av de närkamper han konsekvent undvek i första.

Och ifall ni undrar – Sportbladet gav Tamboura betyget godkänt och matchen kunde slutat 4-7!

En annan lustig aktör med pendlande lägstanivå var domare Michael Lerjéus (han som dömde armbågsmötet ÖSK-Bajen i våras). Efter en timme och åtta gula kort ( de flesta lite hårda men helt motiverade om man har den nivån) gick en av hemmalagets brassar in med båda sulorna i en närkamp. Folk har blivit avstängda för mindre men den här gången, och rakt framför Lerjéus, valde han att bara ge en obetydlig frispark. Kanske en fotbollssociologisk eftergift?

Apropå synfel – Daniel Larsson forsätter att missa både mål och markeringar. Åtminstone i den första halvlek mot AIK som jag såg. Hans defensiva insats var genant och påminner om Jeffery Aubynns, och för att nu ta en annan gammal HIF-are, Babis Stefanidis. Alla springer de ner och ställer sig ungefär där tränaren instruerat dem att stå. Förmodligen för att de ska täcka passningar bakåt till motståndarnas backar och mittfältare. Men den här trion bara står där stilla och dumtittar medan motståndarna byter position bakom dem.

De är naturligtvis inte ensamma, det finns sådana här defensiva dyslektiker i nästan alla lag men den här ”HIF-MFF-kvartetten” tillhör Allsvenskan absoluta toppskikt.

Roligt att HIF ställde om med många spelare. Spelare som konsekvent tog djupledslöpningar. Liksom det var att se Kalmar göra samma sak mot Elfsborg.

Motsatsen står just EIF för. James Keane var lika ensam på topp som Magnus Haglund var på läktaren. Ser jag Elfsborg spela så här en gång till ( 4-5-1 utan understöd) så kommer jag omvärdera Haglund som tränare. Hela förklaringen till misslyckandet i Kalmar ligger väl inte i den tunna hårrem kring käkbenet som Haglund nu börjat odla men ”den” ökar knappast min respekt för honom.

MFF med Rick Kruys spelade bättre än på länge. Kryus är som Labinot fast sämre men han springer åtminstone i djupled. Och visps fick MFF lite variation och djup i spelet i stället för enbart bredd. Fan, t o m Halsti såg OK ut i första och dansken har fått en mer offensiv roll de senaste matcherna. Ska bli spännande att se vad Rolle gör av RÅP när han är tillbaka.

Fortfarande saknar man en striker. Agon kan kanske bli det och han har en del plus. Ofere däremot har jag gett upp på nu. Han har så mycket talang men framstår allt mer som direkt fotbollsointelligent (får man skriva så?) på planen. Han rör sig inte utan boll, tar inga löpningar för att få bollen eller skapa öppningar och han avslutar tanklöst. Dessutom vänder han åt vänster varje gång. När han kom till MFF trodde jag han kunde bli hur bra som helst  men under de här tre ( fyra?) åren har han utvecklats otroligt långsamt. Det andra lär sig på högst en halv säsong har ännu inte Ofere förstått.

Däremot, ifall det nu ligger en motsättning i detta,  gillar jag Henrik Rydström. Han vet vad han skriver om och han formulerar sig utmärkt. Skönt att någon vågar såga Wernbloom även om jag inte håller med om att han är bättre som anfallare än som mittfältare. Speciellt gillar jag konstaterandet att alla jämförelser med Stefan Schwartz är löjliga eftersom Schwartz aldrig skulle filma till sig frisparkar. Roligast är Rydströms förklaring till varför hans namn saknas i landslagstruppen.  Själv skulle jag aldrig tacka nej till en landslagsplats men jag är ju inte aktuell eftersom jag fortfarande är skadad –  får stå på tillväxt och hoppas på en plats i en kommande USA-turné.

I kväll blir det Giffarna-Norrköping på TV, förhoppningsvis med Dubbel-Anders som kommentator.