SDS-sporten: den grafiska layoutens självmål

Det här med bildjournalistik och sportsidor är en outsinlig källa av frågor. Sällan svar, sällan kvalité utan just enbart pockande, irriterande frågor – som den här; hur fan tänker de på SDS-sporten?

I dag tisdag inleder man med en höger helsida om Framtidsgruppen – den organisation som vill ha MFF:s ordförande Bengt Madsen ersatt av någon annan.  Hela texten är en intervju med en talesman för gruppen (hette han Klas Nilsson”?).

Illustrationerna utgörs dock enbart av en massa menlösa porträtt äldre gubbar, delar av MFF:s styrelse. Märkligt placerade både som sidtopp och den nedersta delen av sidan. Men var är Klas? Är det ett porträtt jag skulle vilja se så är det just hur okände Klas ser ut, inte det 510:e  porträttet av Bengt Madsen.

En tänkbar förklaring är att Klas inte ville var med på bild – men så skriv då det!

Den här sidan har dock grymt svår konkurrens av nästa uppslag. En längre intervju med en kvinnlig hockeyspelerska. Den är gjord av ”TT”. Och bild-by-linen, en arkivbild, är tagen av ett pyttelitet namn som ligger i jättebildens högra hörn. Man ser namnet om man letar tillräckligt länge och sedan vrider tidningen 90 grader.

Här har man alltså ett helt uppslag, nästan helt anonymt. Förutom porträttet på tjejen som är så där totalt fantasilöst. Hon ler mot kameran invid en spegel, förmodligen i en hotellkorridor.

Bilden täcker huvuddelen av sidan men ger inget extra, ger inga nýa ingångar, förmedlar absolut inget intressant till någon annan än de vars specialintresse är hotellkorridorer eller ansiktshy på kvinnliga hockeyspelare. Bilden skrämmer mer än lockar.

Sådana här exempel på pinsamt dålig tidningsarbete skulle aldrig tolereras i andra delar av SDS. Så varför bryr sin inte ledningen om Sporten? Varför är inte det Max Wiman gör viktigt för dem?

Är det för att man anser det är en hopplös uppgift? Eller orkar man inte bry sig, eller beror den undermåliga kvalitén på att man verkligen tycker att sportsidorna ska se jävligt illa ut så resten av tidningen ger intrycka av bra layout och klok bildjournalistik?

SDS må vara utsedd till 2009 års svenska morgontidning men de som satt i juryn öppnar garanterat aldrig sportsidorna. Eller så gjorde de just det – en enda gång för länge sedan…