Två riktiga loserlag
Såg Arsenal äntligen göra ett mål mot bra motstånd d v s det var mot jämnbördiga, jämndåliga Liverpool. Två lag med ambitioner, med pengar , med krav på sig att ungefär tillhöra de åtta bästa lagen i Europa varjje säsong. Det gör de inte längre.
Här finns här fortfarande många bra spelare, och det är en match som är kul att se. Arjavins och Fabregas bollbehandling, Kuyts energi. Aggers lugn och säkerhet.
Men jag ser också Degen i Liverpool vara duktig yr vid segermålet, visa sig ha dålig teknik och springa offside – en högerbask som springer offside, hur är det möjligt?
Beviset för att Arsenal fall på parnassen är målvakten Almunia – han som alla i England och i svenska kvällstidningar förra året ville ha till engelsk landslagsmålvakt. Nu har jag sett stora delar av Arsenal tre senaste matcher och han har inte varit bra i någon av dem.
Mot United gör han flera missar. Mot Chelsea agerar han som en liten rädd kille efter skarvnicken och hoppas jämfota samtidigt som han försöker göra sig så LITEN som möjligt vid sidledsförflyttningen. Uppenbarligen rädd för att kasta sig in i en stolpe som var mycket längre bort. Det förvånar mig inte det minsta att han har näst sämst räddningsprocent i hela ligan.
Och så det där om hur fina och sportmannaaktiga engelsmän är. Man får väl nästan räkna dit dansken Bendtner som kastade sig framför landsmannen Agger. Pinsamt och naturligtvis varning.
Sedan gör Steven Gerrand två likadana, fast än mer patetiskt utförda, flygfärder. Den första inne i straffområdet. Han bara springer snett in i ryggen på killen framför och kastar sig långt in i straffområdet utan att ens längre vara spelförande.
Klart gult!
När han på tilläggstid får bollen tio meter utanför straffområdet tänker man först skjut. När han inte gör det måste alla förstå att han kommer försöka filma till sig en frispark. Arsenalspelaren som försöker undvika att vara i närheten av honom gör definitivt det. Howard Webb gör nog egentligen också det men i momentet efter får Dick Kuyt en lätt knuff och faller handlöst. Varvid Webb blåser, markerar att det är frispark för knuff i ryggen på Kuyt men flyttar bak bollen platsen för Gerrards ”fall”.
Förklara det om ni kan. Däremot är jag fullständigt klar över att Steven Gerrard är en av de mest osympatiska spelare jag någonsin sett.
Vad gäller Fabregas hand på den efterföljande frisparken så är det tveksam tycker jag. Fabregas börjar rörelsen föra bollen är slagen och det är bollen som söker armen, inte tvärtom. Samtidigt är det armen och den är just där för att skydda huvudet. Hugget som stucket. Personligen tror jag Webb tröttnat på att ge Liverpool, och Steven Gerrard, enkla frisparkar.
About this entry
You’re currently reading “Två riktiga loserlag,” an entry on Maxtiotår
- Publicerad:
- februari 10, 2010 / 23:11
- Kategori:
- Brittisk fotboll, Idrott och moral, Målvakter
- Etiketter:
4 kommentarer
Jump to comment form | comment rss [?] | trackback uri [?]