Lycka, skuldkänslor och Elfensbenskustens smärta

Låt mig få uttrycka min stora, för ögonblicket, oinskränkta beundran och glädje över att ni finns. Jo, just ni SVT och TV 4.

Det är en känsla lika märklig som om jag skulle hylla Viktoria och Daniel men va fan – lycka till även ni!

Fem dagar in i världen största fest måste jag reflektera lite över vilken tur jag har som är bjuden.  Inte enbart det faktum att jag lever och verkar ha hälsan; det är en annan historia som får berättas någon annanstans. Nej, jag tänker på att jag får en massa fantastisk TV nästan alldeles gratis. Ja , tack till något produktionsbolag också. Det mesta av vad jag sett har varit utomordentligt producerat. Vissa småmissar här och där men i stort utmärkt.

Jag tänker t e x på det som kanske sänker hela Portugal  – när han försvarar sin heder mot den motståndare som först kapat honom rätt av med en sen tackling och sedan bröstat upp sig och förmodligen kallat Christiano Ronaldo för fuskare och andra mindre trevliga saker. Först ser jag, liksom domartrion, inget fult. Men repriserna, Herre Gud. Det är ett överfall och sedan i närbild får jag se hur de som två tuppar står och bröstar sig, de nästan börjar slåss.

Jag kan tänka mig att offret sa en del mindre väl valda ord till den som tacklat. Därav  tacklarens stora ilska. Eller så var det bara en infernaliskt skicklig provokation. under alla omständigheter: VÄRLDSKLASSTEATER!

Nu fick båda gult kort och efter det var Christiano Ronaldo, en av världens två bästa fotbollsspelare för närvarande, inte med i matchen. Dessutom kommer han väl bli avstängd efter två gula? En förstärkt fällning till, han gör många sådana CR, så får han gult och blir avstängd.  Och eftersom Portugal har Brasilien i sista kan han inte snacka till sig ett gult i en avgjord match på övertid i andra omgången. För att vara kortfri i nästa runda.

Allt detta får jag se som om jag stod bredvid. Det är nästan bara dofterna som fattas.

Tycker ni jag låter patetisk? Det ska bli värre…

I ögonblick som dessa kan mina goda tankar även innefatta Pontus Kåmark – han har ännu inte riktigt peakat i dessa mästerskap, han som sitter och modererar allting han upplever som om han var nödig på starka känslor och tyckande. Han har en historia, han har ett bollöga, är intelligent, har humor och kan arabiska vilket imponerar mycket på mig. Kåmark har det där – släpp det fritt Pontus!

Jag kan också känna en spontan glädje över att få uppleva Elfenbenskusten spela. Massor av mycket goda bollspelare men framförallt en hel kontinents stora hopp. Tänk om hela Sydamerika stod bakom Messi, och alla européer urskiljningslöst bara älskade Christiano Ronaldo?

Didier Drogba manifesterar afrikansk stolthet och förhoppningsvis också i nästa match afrikansk vinnarmentalitet. Jag har inte tidigare insett hur stor han faktiskt är, vad han bär på sina axlar.

Sydafrika är med rätta stolta över sina arenor men kommer få betala dyrt. Enligt Esk i DN var den officiella förlusten ca 2 miljarder när man ansökte och fick VM. Nu lär, och här citerar han the Guardian, förmodligen minus ligga på 40 miljarder.

Med tanke på det helvete vi européer direkt och indirekt orsakat dessa människor i många århundraden skulle jag skämmas om inget afrikanskt land, nu när de faktiskt är värdar och bjuder på festen, inte fick vara med.

Det är det minsta offret: en plats i kvartsfinal, helst i semi. Helst att ett afrikanskt lag vinner VM för det skulle betyda så oerhört mycket för ALLA afrikaner. En glädje och en stolthet som skulle vara i minst fyra år och ge en hel kontinentet en del av sitt självförtroende tillbaka.

Sedan kan jag se vissa saker som gör att Elfenbenskusten aldrig kommer vinna VM – som att man på övertid slår långa sidledspassnignar längs marken i en backlinje som ligger mitt på Portugals planhalva. Hade inte den där vänsterbacken gått in och täckt crosspassningen med pungkulorna hade Portugal vunnit. Det var ett riktigt offer! Där antyddes, mer än antyddes faktiskt, en naivitet, en aningslöshet och en tveksam reproducerande framtid; både som fader och VM-segrare.

Å andra sidan hade man, med en frisk Drogba, vunnit matchen redan tidigare i andra halvlek.

Tack för jag får uppleva allt det här fantastiska och enastående vackra och tillfälligt smärtsamma. I en värld med där 20 000 barn dör av undernäring varje dag, där miljontals människor kämpar för sin existens, där miljarder människor saknar rätten att fritt tala och tänka. Då sitter jag och njuter av fotboll hela dagarna, ja nästan hela dagarna (jag vägrade faktiskt Nya Zeeland – Slovakien).

Detta är ett privilegium som inte är självklart. Jag är inte bättre eller mer värdefull än dessa andra, medmänniskor världen över. Jag bara hade turen att födas på rätt plats vid rätt tillfälle, framför ”rätt avgiftsfria TV-kanaler”.