VM-taktiska nyheter 1: Hörnor och basketknow-how

Serbien och deras  roliga, många och underhållande hörnvarianter var först ut.  Mycket rörelse och förvirring och plötsligt står en gubbe helt fri. Borde absolut fått utdelning på någon.

Sedan kom en annan av världens främsta basketnationer, Spanien, och visade ut det kan göras.

Serbiens utgick från man-man försvaret. Genom många, långa och luriga löpningar (tack vare stackar och screens) friställde man spelare. Hade det inte varit för kvalitén på avsluten, d v s spelarnas bristande teknik, hade de gjort mål på någon av dem.

Spanien utgick från zonförsvaret vid sina hörnor. Genom ganska fasta positioner och snabba passningar skulle man få zonen att flytta sig och skapa dels bra inläggspositioner och dels luckor och omarkerade spelare nära mål.  Några snabba pass in och ut, i sidled, i djupeld. I Spaniens fall bygger det på att bara en eller högst två motståndare lämnar straffområdet: de andra har sina rigida zoner att markera och bara de stannar och försvarar den blir inte tränaren arg.

Det fungerade nästan. Problem för Spanien är att det är så riskfyllt. Ett misslyckat pass rakt in i mitten av banan kan brytas och ge en extremt farlig omställning för motståndarna. Av just den anledningen är alla sådana här passningar numera förbjudna. Expertkommentatorerna prisar lag som  alltid får ett avslut ( hur fan det än ser ut)  eftersom det förhindrar motståndarna att kontra/ställa om.

Spanien, världens bästa passningslandslag vågade dock inte helt ut: de hade alltför stora marginaler och då gick det alltför långsamt. Men idén är jättebra och Puyol första öppna nick, den han inte riktigt kunde hålla ned, var resultatet av en sådan hörnvariant. Ramos fick, efter några passningar slå ett hårt lågt inlägg,  ungefär som ett anfall där kantspelaren får slå ett med tidigt inlägg mot den öppna ytan rakt framför mål.

Senare mot Tyskland provade en annan variant som återigen bygger på zonförsvarets svaghet. Grunden är egentligen Argentina omdiskuterade mål mot Nigeria där Gabriel Heintz på ett regelvidrigt sätt hindrar försvararen från att komma ut möta,/täcka/blockera sin lagkamrats avslutet rakt framifrån vid straffområdesgränsen.

Men istället för att hindra försvararen så sprang Pique först som en slags tank och vägröjare. Och bakom, i hans fotspår följde Puyol. Pique når inte bollen i kamp med klängande stillastående, backande försvarare men röjer väg och plats för Puyol som alldeles oantastad fick nicka in segermålet.  På basketspråk var Puyol en ”trailer”, en som hänger på bakom.

Fotbollen har den mycket att lära vid fasta situationer. Varför det har inte utvecklats mer beror säkert på att domarna tillåter fasthållningar och olika sorters regelvidriga stängningar. Det är ingen mening att utveckla det så länge det är alltför lätt att försvara mot det. Man skulle nästan kunna säga att zonförsvar är desperata tränarens svar på det anfallande lagets alla fasthållningar och nedbrottningar och efterföljande ”ormgropar”.

Det Serbien och Spanien gjorde skulle ha säkert gjort för 15-20 år sedan om det inte var för domarna och de FIFA-gubbar som drar gränserna för vad som ska kallas fotboll.