Sportjournalistiskt självmål: Om konsten att krama en ruta!

Läser en ytterst dålig sportkrönika i en av våra största kvällstidningar och funderar lite över varför sporten har 20 sidor och kulturen endast 2? Försöker se det hela  i ett större perspektiv ( Anja Gatu och Nobelpriset) samt placerar det demonstrativt på Fingerbloggen. Inte enbart för att det är handboll!

Lämna ett svar

Upptäck mer från Maxtiotår

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa