Sportjournalistiskt självmål: Om konsten att krama en ruta!

Läser en ytterst dålig sportkrönika i en av våra största kvällstidningar och funderar lite över varför sporten har 20 sidor och kulturen endast 2? Försöker se det hela  i ett större perspektiv ( Anja Gatu och Nobelpriset) samt placerar det demonstrativt på Fingerbloggen. Inte enbart för att det är handboll!

About this entry

You’re currently reading “Sportjournalistiskt självmål: Om konsten att krama en ruta!,” an entry on Maxtiotår

Publicerad:
oktober 7, 2010 / 07:15
Kategori:
Arenor och andra idrottsbyggnader, Handboll, Sportjournalistik
Etiketter: