Fotbollslitteratur: ”disamore”

Fotboll är en svekfull älskarinna. Oavsett om du är på plan eller läktaren eller aldrig någonsin sätter din fot annat än på TV-pallen. Malena Johansson och Mats Lernebys fantastiska bearbetning av deras relation till den moderna form av Commedia dell árte som kallas Calcio  går 2010 under namnet”disamore – makten, maffian och fotbollen” ( Forum).

Det är åtta kapitel, två halvlekar.

Den första hälften är bland det mest intressanta jag läst om modern fotboll, över huvudtaget. Här beskrivas, eller snarare strippas, italiensk fotbollskultur naken.  Detta kaos av fruktansvärt starka känslor, svart ekonomi, bister melankoli, stolt nationalism, ständigt tvivel samt sportslig katastrof och fulländning; det är enbart i Italien som allting verkar vara katastrof samtidigt som klubb- och landslag faktiskt är regerande världsmästare! Det är både Roberto Saviano och bröderna Flick, samtidigt!

Det är motsägelsefullt men ändå djupt fascinerande och intrikat. Skrivit med den försmådde älskarens aldrig sinande smärtsamma nyfikenhet och hopp om ett lyckligt slut. Nån gång i en odefinierbar framtid. Kanske redan till  ett eventuellt VM 2022?

Jag tappar lite av entusiasmen i kapitlen om Berlusconi och ultrasrörelserna, speciellt IRR, Lazios en gång så stolta supporterfront. Jag förstår att det är svårt att beskriva motsägelsefullt kaos men tyvärr har jag har svårt att skapa mig en översiktlig bild på grund av hoppande i ämnen och tid. Den röra som beskrivs blir aldrig mindre rörig i texten.

Kanske beror det delvis på två författare, säkert delvis på en mindre aktiv förlagsredaktör.  Jag hade gärna sett att den unge fiorentinaspelaren  – som läser juridik och har drömmer om att reformera italiensk fotboll och dess supporterkultur med huvudet och inte med fötterna – hade fått mer plats. För han representerar, till skillnad från ALLA andra i boken (inkl Berlusconi och Moggio), de som verkligen fått älska, som lever drömmen om fotboll!

Disamore tilldelas Maxåttatår