Nörd är blott ett smeknamn för obesvarad kärlek

Ulrich Vinzents var en himmelsblå upplevelse i onsdags. Han var planens bäste spelare när MFF körde över Häcken. Danskan var så bra att jag skänkte honom en mycket ovanlig femma i mitt bloggbetyg.

Petra Thorén och Michael Wagner, Sportbladets fotbollsexperter, gav honom en tvåa; nätt och jämt godkänt och tillsammans med bl a Dahlin sämst i MFF. I SDS tillhörde han också den kategori av MFF-are som fick sämst betyg, 3/5.

Det är ett hån. Jo, tyvärr. Ordvalet är det rätta. Man måste kunna visa fotbollen och läsarna större respekt än så här.

Invändningarna från andra fotbollsintresserade är det sedvanliga journalistföraktet och ”det är ju bara ett betyg”.

Vadå bara ett betyg?

Nu ska jag förklara varför jag bryr mig om detta, om varför betyg är viktiga för mig!

Det handlar om välavlönade experter och då bör man förvänta sig kunskap. Har inte reportrarna på plats så ska det finnas redigerare eller andra som stoppar tokigheter. Att journalister stoltserar med sin okunskap vore omöjligt i alla andra delar av tidningen utom möjligtvis på nöjessidorna – är det rimligt, är det önskvärt?

Bara för att jag gillar fotboll ska jag väl inte behöva mötas av förakt/nonchalans?

Eftersom jag själv är journalist retar jag mig på dålig journalistik. Och dålig journalistik är att bedöma något tvärsäkert utan att ha de nödvändiga kunskaperna att göra det. Thorén och Wagner är bara ett exempel. Det finns massor, varje dag och i alla sporter men eftersom fotboll är den överlägset största idrotten så bör man där kunna kräva kunskap på ett annat sätt än när det gäller t ex basket eller hästdressyr.

När det gäller fotboll är det istället så att alla vill vara experter eller antas vara det. Oavsett förutsättningar. Från Härenstam på SVT till den unga vikarien på den lilla lokala dagstidningen.

Jag testar mitt betyg med några MFF-are på en mailinglista och alla (fyra) tycker likadant som jag gör. Alla utom en; listans kändis, MFF-profilen.

Han tycker dessutom att Ulrich är alltför dålig för att spela i MFF eftersom dansken varken gör mål eller passar till något: ” defensivt OK men en katastrof offensivt” lyder omdömet.

Att Ulrich är en fundamental spelare för MFF uppspel och passningsspel förstår han inte.  Eftersom nu alla andra tycker tvärtom blir han orolig och försöker ta rygg på Olof Persson och låter dessutom Olof ta hans rygg, underförstått: Olof tycker likadant och då har jag rätt.

MFF-profilen har så stor respekt för spelare att han automatiskt tror MFF:s gamle mittback har rätt och förstår inte att han istället drar Persson med sig i fallet. Så Olof Persson förstår inte att Ulrich är seriens bäste högerback tillsammans med Christoffer Andersson. Big Deal!

Olof och så stoppas han in i facket över fd mittbackar som har tveksam eller stark reducerad analysförmåga. De är trångt där. Mittbackar vill i brist på huvud och utbildning gärna hålla sig kvar i sin alternativa, skyddade AMU-värld d v s fotbollen. De flesta fotbollstränare är f d mittbackar eller innermittfältare.

När jag påminner MFF-profilen om att han redan i våras, och förra säsongen hade väldigt fel om Ulrichs kvalité säger han sig inte komma ihåg och tycker inte jag ska tjata om gamla saker.

Så vad är det då som gör att jag kommer ihåg inte enbart förra årets fel utan även över tio år gamla tvärsäkra, fullkomligt felaktiga omdömen som den här MFF-profilen kastat ur sig?

När människor saluför häpnadsväckande bra eller dåliga omdömen om fotbollsspelare så lyssnar jag. Och minns. Dessutom skapar man en ett arkiv av intryck i huvudet.  När någon säger snabbhet så googlar huvudet fram namn som Ekström, Malcolm McDonald och Björn Ranelid. Men Ranelid hade ganska dålig bollbehandling och där finns en länk till Björn Reinoldsson som jag tror konkurrerade med Ranelid i MFF. Reinoldsson var inte riktigt lika snabb men hade lite bättre teknik och så var de väl båda vänsterfotade vänsteryttrar? Någonstans i glappet mellan den store Ingvar Svahn och den lite mer ambivalente Björn Nilsson vad gäller vänteryttertraditionen i MFF.

Längre ner på träfflistan ligger Tom ”Lappen” Johansson som indirekt uppfann understödet en eftermiddag på Olympia i början av 70-talet. HIF mötte K/B Karlskoga som hade med ett fd USA-proffs, Lasse Heineman som representerade den dåtida fullkomlig alogiska kombinationen av att inte vara landslagsman men ändå varit proffs. Som en Gud som inte är religiös.

Framförallt hade KB en desorienterad vänsterback som gick upp ända till mittlinjen för att möta Lappen. Och Lappen bara slog bollen förbi backen som sprintade ner längs högerkanten. Gång på gång på gång.  Den som pressade var ”Svennis” som modifiera och revolutionerade en del av fotbollsvärlden med sitt press OCH understöd. Inte bara press.

Jag kan hålla på att skriva och ”minnesgoogla” så här i timmar men vad jag vill säga är att jag inte kan ignorera eller bagatellisera mitt minne. Det fanns säkert viktigare saker att minnas men detta är min hjärna och det är bättre att utnyttja den än att inte använda den alls för att jag lagrat fel saker.

Så när MFF-profilen ber mig att inte påminna honom så ska jag naturligtvis respektera det men jag kan samtidigt inte glömma. Och de som försöker lura mitt minne genom att saluföra omedvetna lögner (vilket ju faktiskt Thorén och Wagner lite hårddraget gör)  irriterar mig. Men allra mest irriterar det mitt ”arkiv”, mina egna minnen. Ifall jag har respekt för personens kunnande så måste ifrågasätta mina egna intryck: hade jag fel, missade jag något fundamentalt, var jag så enögd i min bedömning e t c, e t c.

MFF-profilen kan ursäktas – han har inte betalt för att förstå fotboll till skillnad från Petra och Michael. De är inte heller några rookisar. Det finns massor av möjligheter att öka sina kunskaper, att lära sig förstå , värdera och analysera men de här journalister tycker inte de behöver det eller så har de försökt men är hopplösa ”case”.

Jag kommer ofta tillbaka till den uppenbara oviljan till fortbildning som sportjournalister i allmänhet och fotbollsjournalister i synnerhet uppvisar.

När Lasse Lagerbäck och Tommy Söderberg tillträdde för lite drygt tio år sedan chockades de av den oerhörda bristen på kunskap som deras bevakare och kritiker i tredje statsmakten hade. Alltså beslöt de att ordna en intensivkurs för alla fotbollsjournalister som ville. Man bjöd in alla, kostnadsfritt och med bästa lärarna. Hur många anmälde sig? Ingen!

Varför? Jo för att deras arbetsgivare inte bryr sig och då bryr sig de inte själva. Dessutom skulle det naturligtvis vara oerhört pinsamt för t ex Mats Olsson att indirekt behöva medge att han i 25 år tyckt en massa utan att ens förstå fotbollens grunder. Att han inte har ett öga för fotboll, hur mycket han än värnar och säger sig älska detta spel.

Det ligger självklart ingen direkt motsättning i detta att älska och inte förstå  – såvida man inte hävdar att man förstår och att dessa kunskaper är relevanta för andra. Vilket ju är Olssons jobb: välformulerad kunskapsförmedling!

Varför bryr sig inte arbetsgivaren? För att det är sport och kvällstidningen säljer ändå eller så utgör sporten en mindre prestigefull del av morgontidningen. En chefredaktör på en kvällstidning, och en av landets större morgontidningar, har båda antytt att provocerande betyg och tvivelaktiga analyser är bra för det väcker läsekretsen och blir debatterade.

För mig är detta ett fullkomligt främmande resonemang. Jag tror det bottnar i chefredaktörernas förakt för människorna runt fotbollen, trots den enes relativt stora intresse för fotboll. Och som en naturlig konsekvens av det – deras sportredaktion är i förhållande till storleken landets båda i särklass mest fotbollsokunniga!

Eller så är det tvärtom. Medvetenheten om att sportredaktionerna inte förstår fotboll gör att de tvingas föra in andra, extraordinära element i betygsättningen för att inte experterna ska framstå som så okunniga de egentligen är.

Kanske framställer jag mig här som en gammal, sur och bitter nörd och det lär otvivelaktigt finns andra, mer sexigare profiler att anta. Ungefär som att det är sexigare att vara skyttekung och forwards än osjälvisk, lite långsam högerback. Samtidigt handlar det här om kärlek och då kan man inte ljuga. Kärlek och respekt för det spel jag älskar.

Det är därför jag har så svårt att respektera tyckarmaffians charlataner. De besudlar min kärlek!