Se möjligheterna, inte problemen; om Östersunds-OS och MAI

Småler åt riksdagsmotionen som kräver att Östersund blir OS-arrangör 2022 ( vinter-OS alltså). Första gången man försökte var 1968 och då var spelen fortfarande inte större än O-ringen, fast med färre tält.

1976 ville man igen, då tillsammans med Göteborg ( bra idé…). Sedan ( hade man ytterligare en genomtänkt kandidatur)  tillsammans med Lillehammer fast man inte fick söka över landsgränserna varefter Lillehammer äntligen fattade vilket sänke Östersund var och sökte och arrangerade OS-historiens bästa Vinter-OS alldeles själva.

Det var väl då Östersund ansågs ha en chans men Kungen ”försov” sig till lunchen med Samaranch (förmodligen hade han väl varit ute och festat med juggemaffian och tonårsstripporna).

I takt med att regeringarna insett att det finns effektivare former för glesbygdsstödet har Republiken  förbannat övriga Sveriges svek. Den som nu åter vill se en svensk OS-ansökan är inte oväntat den jämtländske riksdagsmannen Per Åsling ( han är f ö styrelseordförande i MIKO som gör min Fjällfil).

Läser nu också att MAI, Malmös legendariska friidrottsklubb har tröttnat på Malmöbornas njugga intresse och istället för att fortsätta kräva en ny friidrottstadion på Stadionområdet tänker de förlägga nästa ”MAI-gala” till Hässleholm!

Känns innovativt och kanske något som Åsling ( och Lagrell som inte fick Fotbolls-EM till Värendsvallen) borde beakta.  D v s att locka externa arrangemang till hemorten. Skulle inte Östersund kunna  locka över Vasaloppet, och New York Marathon? Och Växjö, eller den nya arenan i Stockholm skulle väl kunna arrangera Oscarsutdelning och CL-matcher i fotboll…