A late bloomer

Det är spännande med spelare som har alla förutsättningar utom en bra tränare. OK, ibland handlar det även om spelarens personliga utveckling. Riktigt var Andreas Drugge hamnar där vet jag inte. Vad jag vet är att han är en av allsvenskans bäste fotbollsspelare.

Jag minns hur uppskriven han blev som tonårsanfallare i Elfsborg för knappt tio år sedan. Han gjorde några mål och trodde uppenbarligen på hypen. Två, tre inproduktiva säsonger senare återfanns han i botten av Superettan: som ensamjagande forwards i dödsdömda Degerfors. Han var riktigt dålig. När TFF värvade honom trodde jag det var en nu Joakim Sjöhage: en spelare som hade hade EXAKT samma historia i Elfsborg och värvats av Prahl.

Nu visade sig snabbt Drugge, till skillnad ifrån Sjöhage, vara en väldigt bra fotbollspelare. Fortfarande en usel ensamforward men vem är inte det. Drugge fick spela defensiv forward och ibland det som jag tror är hans riktiga plats: fri innermittfältare.

Vad jag ( men kanske Prahl) upptäckte var att Drugge inte enbart ärganska snabb och är ganska explosiv utan dessutom har bra aggressiv attityd, stor spelförståelse och är en duktig passningsspelare. Inte den som väntar på att få slå 50 meterspassingar på läppen utan den som släpper bollen snabbt till rätt medspelare.  Och han har målsinne det är bara det att han har så mycket mer i sig.

Första gången jag såg Drugge riktigt bra var våren 2009. Han var en klass bättre än alla andra och fortsatte genom att vara det i derbyt mot MFF där han var bäst på plan. Försökte få Alf Westerberg att erkänna att han var ett fynd men Westerberg var lite passiv, ville inte instämma i min entusiasm. Och uppenbarligen var det Westerberg mina kollegor i sportjournalistiken frågade eftersom Drugge aldrig fick de betyg och det erkännande han var värd.

Nu är alltså Drugge äntligen på väg till en stor klubb med resurser och ambitioner där han ifall han får spela garanterat kommer lyckas. Hade Drugge haft Tom Prahls om tränare när han var 17 år istället för 27 så hade Drugge varit proffs i Holland eller Frankrike nu.

Drugges enda problem är väl nu ifall Tobias Sana fortsätter utvecklas 2011. Han är en fantastiskt passningspelare och det är tveksamt om IFK vågar spela med två så pass tekniska innermittfältare samtidigt: de har inte så mycket erfarenhet av det.