Mats Strandberg och vardagsrasismens fula visir

Det är väl drygt 15 år sedan Mats Strandberg, den  duktige sportradioreferenten  med  den extremt behagliga rösten, uttryckte sin personliga åsikt om mörkhyade hockeyspelare. Han gillade det inte. Det var Patrik Eriksson, som då lirare i Brynäs och säkert hade slagit till någon AIK-are som sinnet rann över på Strandberg. Han ville inte se svartingar i vår fina svenska Elitserie.

För att försöka skyla över rasismen sa Strandberg sedan att han inte ville se enbart mörkhyade spelare i Tre Kronor: ”Det hade inte varit roligt, inte riktigt samma sak längre”.

Nu hör jag Strandberg säga ”Yared Hagos” i Radio P4/Sportradion och funderar på vad han tänker nu, innerst inne?

Tillsammans med ”Liston” Söderberg, Putte Kock,  Sven Jerring och den där svenske tungviktsboxaren från Haparanda ( säkert finskt och/eller tornedalskt blod i sig) som vägrade åka på samma träningsläger som alla jävla invandrare är Mats  väl de mest kända rasisterna i svensk idrott.  Fler exempel?