Laul, ögat och högerbacksbristen

Ibland behövs det inte mer en enda sats så förstår man: antingen att fotbollsexperten har ögat eller saknar det. En sådan sats uppenbarades för mig när Robert Laul spekulerade i den kommande januaritrupp och nämnde som starka kandidater Jimmy Durmaz och Agon Mehmeti.

Det finns ett par  skäl varför de inte kunde komma med i en trupp, inte ens i Lauls fantasi.

Jimmy är reserv i sitt allsvenska klubblag, Hamad är med i truppen och landslaget saknar inte unga, bra spelare på den platsen.

Agon har en 10-15 andra januariratade anfallsspelare framför sig.

I dag följer Laul upp truppen genom att påpeka ungefär samma saker som jag gjorde i går: problemet med högerbackarna. Till skillnad från min övertygelse om att man måste göra något radikalt tror Laul att Adam Johansson och Emil Salomonsson är en lösning.

Det är ganska befängt. Det är två mycket duktiga allsvenska spelare men ingen av dem har hittils visat sig ha en talang som ens räcker till ett stark  januarilandslag. Förutom Kebba finner jag ingen unga, bra svensk högerback. Därför hade jag gärna sett att man skolade om en ganska halvgammal, snabb, tuff spelare med bra spelsinne för en högerbackskarriär.

Några förslag: Daniel Löfquist i Mjällby, den unge Gustafsson i AIK, Guillermo Molins hade kunnat bli en högerback av mycket hög klass eftersom han varken har snabbheten eller målsinnet att spela på en offensiv position i ett europeiskt topplag. Marcus Nilsson i HIF har snabbheten men kanske inte vändningarna  sidled. Mårtensson i Gais, Astvald i ÖSK.

Det handlar inte om att spelaren helst vill ( Micke Dahlberg) eller att laget behöver en spelare på en viss plats  för att den fantasilöse tränaren inte ser alternativen. Det handlar om individuell spelarutveckling, att inte tänka bra på innevarande säsong utan att maximera en spelares potential, oavsett position.

När Cruyff tränare Barcelona satte han landslagets högerytter ( och inhopparen i Barça) Goixcochea ner som vänsterback. ”Goixo” var lite som Joachim i Valencia (extremt högerfotad och extremt teknisk). Det fungera de dock ganska utmärkt eftersom Barcelona hade  följdsamma, defensiva innermittfältare, (Guardiola),  ansvarsfulla högerbreddare på mitten  (Luis Enriqoe, Txiki,  e t c) och hade bollen 70 procent av matchen. Goixco sprang ifrån alla, dribblade och slog inlägg när vänt och han lagt bollen tillrätta på högerfoten. På det viset fick Barça två ständigt hotande yttrar varav en var gratis. Det drog isär laget och skapade stora centrala ytor ti  lavslutare som Stojkov och Romario.

Vad jag vill säga är att Sverige har flera internationellt gångbara högerbackar – de vet bara inte om det än!

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/landslagsfotboll/landslaget/article8281038.ab

About this entry

You’re currently reading “Laul, ögat och högerbacksbristen,” an entry on Maxtiotår

Publicerad:
december 15, 2010 / 14:24
Kategori:
A-landslaget i herrfotboll, Backlinjer, Barça
Etiketter: