Något är sjukt i svensk tennis

I veckan delade Stiftelsen Streber Cup ut sitt årliga sexsiffriga pris till en ung, ”svenskt lovande” tennisspelare (mina citationstecken).

Christer Lindell, 19, fick 150 000 kronor att resa runt i världen och tävla för.

Hört tals om Christer?

Hört talas om de åtta tidigare årens vinnare:

Ellen Allgurin, Daniel Berta, Patrik Brydolf, Anna Brazhnikova, Sandra Roma, Nima Madani, Johanna Larsson, Sousan Massi och Ervin Eleskovic?

Johanna Larsson är den i särklass mest framgångsrika av dem alla. Hon fyller 23 i år,  har aldrig vunnit en riktigt turnering har vunnit en match i en Grand Slam turnering en gång. Nu senast åkte hon ut mot en spanjorska i första omgången av Australien Open med 6-2, 6-1. För de tre games fick hon cirka 115 000 svenska kronor.

Hon är nu rankad 64 i världen och spelat in cirka 2 miljoner kronor. Det gör hon genom att vinna mindre tävlingar som  ger hyfsat med poäng och pengar. När hon möter riktiga, vuxna spelare är hon oftast lika framgångsrik som i Australien (det bör påpekas att Ellen faktiskt är lovande på riktigt, även i en internationell jämförelse)

På Svensk tennis hemsida där pristagaren och mecenaterna presenteras heter det att svensk juniortennis är ”oerhört framgångsrik”. I Sverige ja. Internationellt händer det att en svensk vinner någon juniortitel då och då men de spelarna har sedan aldrig lyckats bli bland de 250 bästa i världen (om man nu inte gör som Johanna och gör en seniorkarriär bland juniorer).

Vill man veta varför kan man läsa mina texter från årets Båstadsturnering. Där skriver jag bland annat om Christer, David Barta, Brydolf Anna och de andra svenska tennishaveristerna.

Det är en massa pengar i svensk tennis, sjukt mycket pengar.  Prispengarna här är väl de extra drickpengarna från Champagnepartyna i Båstad och i Kungliga som några näringslivsföreträdare valt att lägga på unga tennisspelare med små shorts istället för på servitriserna med små kjolar och det är ju väldigt beundransvärt!

Att man kallar sig Streber Cup är förmodligen för att accentuera det hånfulla i hela tilltaget. Streber är ett skällsord för alla utom unga riskkapitalister och spekulationsknarkare. Att kalla ett pris för en cup, en tävling, så som om pengar var en tävling hånar också all seriös sportslig verksamhet.