Tre skäl till varför jag skiter i skid-VM

Jag gillar längdskidåkning, speciellt som det var förr;  före masstart, sprint och vallahelvetet.

1. Valla! Eftersom de svenska misslyckandena uteslutet skyllts på ”vallateamets” tillkortakommande måste man fråga sig; har en av de främsta uthållighetsidrotterna nu blivit en materialsport? Hur intressant är den då?

2. Sprint! Förlåt, det är ju en svensk paradgren. Sprint är folk på skidor som åker i alltför trånga spår. Skidsprint tycker jag känns som tio minuter  långa fotbollsmatcher ( med paus) som avgörs på straffar. Oavsett resultatet efter fulla tio minuter.

3. Masstart. Esk i DN skrev häromdagen att han spyr av illamående om han får höra mer gnäll om masstart. Spy Johan! Masstart suger! Masstart är, för att dra en spontan jämförelse med t ex fotboll, som lagen bestod av 20 spelare var och ingen någonsin hade fått en målchans utom på fasta situationer. Straffavgörande även där. Alltid! Den dagen skidornas femmil börjar likna typ 10 000 meter löpning är jag beredd att ompröva mitt beslut men så länge huvudklunga består av 30 pers. efter 90 procent av loppet är det inte något mer än elitsporttrams.

 

About this entry

You’re currently reading “Tre skäl till varför jag skiter i skid-VM,” an entry on Maxtiotår

Publicerad:
mars 1, 2011 / 07:50
Kategori:
Löpning, Meningslöst, Obegripligt, Vintersporter
Etiketter: