Den ologiska fotbollen: Barça-Arsenal

Fotboll är sällan logiskt. Vi vill att den ska vara det, nästan perfekt i sin transformation från idé till till mål och slutresultat. Vi luras dock ofta av en surrealistisk sport och dess uppror mot konsekvenser och statistiska utfall, mot tränare och experter. Det är det som gör den väldigt, väldigt speciell.Det som gör den värd att älska för så ska kärlek formuleras: passionerad, otrogen men ärlig!

Arsenal skapade en målchans – efter 88 minuter. Och Niklas Bendtner var en dålig mottagning från att ta Arsenal vidare. Vilket hade varit fullkomligt absurt. Samtidigt är det detta som gör fotbollen så fantastisk.  Tänk er samma överlägsenhet i en annan sport: 40 poäng i basket, att vinna skottstatistiken i hockey med 50-1, som en tennispelare med fel hand, en bowlare med handprotes…

OK Barça hade inte 50-1 utan 19-0 i  ”gaulattempts” som Sladjan sa (var det verkligen 19-0?). Det är naturligtvis en schimär. Jag tänker mer på det spelmässiga utklassningen

Tycker det är lite roligt med Barçahataren Sladjan som inte ens efter den här uppvisningen kan förmå sig säga att Barça är bra. Som vanligt kom han också ut som en i total avsaknad av förståelse för fotboll.

Hur?

Jo att hävda att en sekund mellan avblåsning och skott är en så pass kort tid att den kan ursäkta Van Persies skott.  Men har man någon gång i livet sprungit offside så vet man att en sekund är väldigt lång tid. Man hinner ändra sig flera gånger, om man vill, på en sekund. Van Persie sprang sex, sju meter och sköt på den sekunden.

Visst verkar vissa synapser vara lite långsamma innanför det han nickar med men inte fullt så långsamma. Inte ens Van Persies. Och Bosse Pettersson och Ola Anderssons tystnad, deras ovilja att ens kommentera Sladjans inpass var nästan kränkande.

Dessutom är det självklart att holländraren visste att han var offside – han är bara så korkad att han inte förstod att efter den fullkomligt vansinniga återgällningen i första halvlek som gav gult var han i riskzonen.  Och ändå går han på avslut för att tjäna 2-3 sekunder som sedan domaren förmodligen hade lagt till 30 sekunder för.

Tänker lite på den stackas polske målvakten som bröt ett finger när han skulle stoppa Dani Alves hårda och studsande skott. I och med att de vattnet det låga gräset får bollen en extrem fart, lägre studs och det ställde den orutinerade polacken.

Stukade fingrar kan man spela med, det gör ont men det går. När de är brutet är smärtan så stor att man riskerar att reflexer och beslut påverkas eller åtminstone fördröjs någon hundradel allt för mycket.

Slutligen Messis mål – så oerhört elegant och vilken sinnesnärvaro.Ta emot med utsidan av skon, upp på foten, lobben och så med sträckt vänstervrist fläker han upp målet. Fulländat!

Ps tipset 3-1 var inte helt fel…

About this entry

You’re currently reading “Den ologiska fotbollen: Barça-Arsenal,” an entry on Maxtiotår

Publicerad:
mars 8, 2011 / 23:43
Kategori:
Barça, CL, Målvakter, Skador, Sportjournalistik
Etiketter: