MFF – dagen efter, året efter

Tänker på vad jag skrev om Häckenmatchen och MFF i går och hur många uppfattade det som lite ”smånegativt”. Orsaken är att jag ser alla tecken på en repris av 2008, 2009 komma farande och vet hur mycket smärta det kommer förorsaka mig och många andra:

Rolles dåliga matchcoachning

Ricardinhos hybris

Wiltons ointresse

Anfallarnas bristande boxkänsla

Bristen på ledargestalt som kunnat skrika och knuffa i gång laget i går

Många spelarens avsaknad av kollektivt ansvarstagande (i defensiven, i spelet utan boll)

Så var det under åren ”f. Pep”. Så tror jag det blir året ”e. Pep”. Om nu inte något händer snabbt i tränarfrågan.

Jag hade accepterat allt det här i går under en förutsättning. Att MFF besegrat HIF i Supercupen – då hade man fullständigt kunnat strunta i den här matchen. Men nu var det här istället en match som gällde både spelarnas anseende och moral – vikten av revansch inför hemmapubliken. Den viljan eller ambitionen fanns inte – det är anmärkningsvärt och väldigt allvarligt.


About this entry