En bra ståplatspublik liknar en rockkonsert, eller kvinnomisshandel…

I kväll (19:00) ska jag diskutera kärlek och hat i Orkanens bibliotek. Högt över Malmös hamnnlopp ska vi stå upp i skymningen och vittna om att älska och att hata och ifall man verkligen kan göra det samtidigt?

Staten, de bildade klasserna och dagstidningarnas moralkrönikörer bland andra säger nej, Jag säger ja till kärlek & hat, även om jag inte alltid gillar det.

Varje gång jag nämner orden Kärlek & Hat kommer jag att tänka på ett mörkviolett LP-omslag med stora feta svarta typer: ”Ebba Grön”.

Problemet med huliganism är väl just det – att det verkar vara ett av de få ställena i Galaxen där dessa båda berusande känslorna kärlek och hat är möjliga samtidigt.

Det slutar  ofta i våld och misshandel, kanske för att de är så starka att de påverkar en rent fysiskt?  Jag tänker till exempel på svartesjukedrama där kärleken är så stark att man slår ihjäl den man älskar.

Men skulle vi komma på tanken att kalla det kärleksvåld, eller kvinnovåld?

DN kan det. På ledarsidan skriver i dag den nye skribeten Erik Helmersson om huliganism. Jag tror Helmersson är AIK-are. Jag förstår att Helmersson tror det är tufft att ofta associera till fotboll. Jag vet att Helmersson förstår väldigt lite av fotboll.

Helmersson skriver som en folkpartist, tänker som en moderat och har intelligensen av en centerpartist.

Han har några bra inpass men han refererar också till huliganismen som ”fotbollsvåld” och ”idrottsvåld” . Vad fan har huliganism med idrott att göra? Eller för den skull, fotboll?  Huliganism har med fotbollsmatcher att göra, inte med fotboll. Det är ju fotbollen, leken, föreställningen som misshandlas och skändas precis som kvinnomisshandel är kvinnomisshandel och inte kvinnovåld.

Fast jag kan inte lämna Ebba. Jag tänker på de våldsamma energier jag upplevt på bland annat Ebba Grön-konserter. Där kroppen och den ögonblickliga tanken inte bangar för våld och total utlevelse, där alla hämningar skakas loss – det är bara det att alla som är där, alla vi som  skriker ”deras feta nackar” med allt förakt och hat vi kan uppbringa, vi håller alla på samma Thåström!

En bra ståplatspublik likar en svettig rockkonsert!

Finns fler intressanta aspekter på både Helmerssons historieförfalskning och begreppsanstötlighet. Återkommer i ämnet.