Mourinhos misstag

Det fanns två taktiska vägar för Mourinho att välja mellan. Antingen den defensiva som gett två oavgjorda resultat efter fulltid och en cuptitel  eller den som gav storförlust på Camp Nou i höstas. Som jag skrev på onsdagsmorgonen – det fanns goda skäl till att spela väldigt offensivt för Madrid för Barça var defensivt försvagat.

Mourinho mindes smärtan i Barcelona och valde den defensiva, den felaktiga taktiken.

Den i Madrid felaktiga taktiken liknar ett hjälpförsvar i basket – mindre ytor och en spelare som hela tiden är beredd att ”dubblera” försvarsinsatsen. Problemet med den är att man, i baskettermer, enbart spelar försvar. Man anfaller inte förrän i slutet av matchen, eller inte alls.

Pep Guardiola besegrade Mourinho eftersom det här inte var en enskild liga- eller cupmatch match utan två matcher och i den andra har Barcelona all favör. Guardiolas gubbar höll bollen på egen planhalva och sa: ”det är inte vi som ska bjuda till dans idag”. ”Det är ni, det är er di Stefano som sitter på er läktare!”

Vid de få tillfällen Cristiano Ronaldo förlorade tålamodet i första halvlek och fick med sig några lagkamrater straffade Barça det ögonblickligen eftersom ytan mellan lagdelarna i Madrid blev alltför stor.

När Madrid i början av andra verkligen pressade högt upp och vågade låta backlinjen följa med upp – då hade Barça direkt problem. Då hamnade Xavi och Messi som defensiva mittfältare och i den positionen tillför de inte så värst mycket. Barçaspelarna var stressade och slog många felpass på egen planhalva, gjorde enkla misstag och försökte kompensera det med fysik vilket ledde till hemmafrisparkar.

Hade Madrid samtidigt varit lite kyligare i sin press och inte gått in fullt så våldsamt i närkamperna hade man kunnat vinna matchen. Men nu var det ett lag med Marcello, Ramos, Adebayour och Pepe – då vinner man inga sådana här matcher på tålamod och smarthet.

Ramos intelligens har jag ingen uppfattning om men de tre andra verkade faktiskt ganska korkade. Som om de ville ställa sig in hos en tränare som kräver hårdföra spelare. De här tre försökte och så blev det så fel.

Marcello hade bland annat ett par tacklingar på Pedro där han istället för att vinna boll eller inkast satsade på dåliga glidtacklingar och mycket kropp. Adebayours händer i ansiktet på flera Barçaspelare fick mig att tänka på hans målfirande mot Arsenal en gång. Här är en grabb med mycket känslor och inte en aning om hur han ska uttrycka de.

Med det  sagt vill jag poängtera att jag inte tycker det är rött direkt på Pepe. Det är fult men inte så fult. Å andra sidan; kunde Dani Alves få ett gult för att Di Maria ständigt sprang omkull sig själv kan väl Pepe få rött?

Jag trodde aldrig Affeley skulle kunna se så snabb och bra ut men när han lämnades ensam med Marcello vann han matchen åt Barça med rycket och inspelet till Messis knä, eller vad det nu var. Det avgjorde matchen i går men semifinalen, den vann Pep Guardiola över Mourinho.