”Spring tills du blir utbytt”

Fick äntligen tid att lyssna på Henrik Larssons Sommarprogram.

Han får en fyra i betyg. En svag fyra men ändå. Berättelsen om att vara medmissbrukare och den hjälplösheten hans upplevt, hur han fortfarande varje dag saknade sin lillebror – den var bra. Jag älskade temat, citatet från BP, den legendariske ungdomsledaren i Högaborg; det som är rubriken ovan och jag gillade några passusar i anekdoterna från fotbollsvärlden. Men.

Detta var en väldigt tillrättalagd, lightversion av Henkes fotbollsupplevelser. Fotbollsmässigt tände det aldrig till. Han berättade inget nytt, inget starkt, inget engagerat. Och då menar jag inte att han skulle lämna ut några spelare men gärna galna tränare eller agenter. Han måste upplevt massor som han av kollegiala skäl inte vill berätta så som han antydde att det fanns en svikare i landslaget 2006 – vilket det fanns. Det viktiga är inte resultatet utan de gemensamma värdegrunderna, fortsätter Henrik resonera. Han skulle säkert vilja bli förbundskapten.

Det kändes som en ungdomsfilm från Hollywood – ingen sprit, inga droger och inget sex. Inga svärord, inga utpekade journalister.

Han hade dessutom haft chansen att ”rensa luften” när det gäller några av hans historier med pressen – det gjorde han inte heller. Och han förstod inte att tidningarna måste skriva om att hans lillebror hittas död samma dag som Sveriges bäste fotbollsspelare genom tiderna spelar sin sista landskamp.

Man kan diskutera taijmingen men för tidningar gäller samma sak som för klena, kortväxta forwards från Högaborg: spring tills du blir utbytt!