Föreningsdemokratin hotad

Idrottspampar är bara för underbara.  Volleybollförbundet valde, trots kritik mot omvalde ordförande Christer Malm även valde  in en kritikerna, en aktiv beachvolleybollspelare.

Vad händer – jo då ställer ordföranden och styrelsen omedelbart sina platser till förfogande. Malm, av kritikerna kallad arrogant och maktfullkomlig  (två ord som ju verkar fullständigt fjärran den mannen) menar att kritikerna varit falska och motarbetar den styrelse ”som tagit till sig av kritiken”.

”Och ändå gör de så här” , säger Malm och syftar på en föreningsdemokratins ”betonggolv”: efter att ordföranden valts väljs styrelsen och alla som får flest röster får vara med.

Men Malm och de andra i styrelsen kallar det ”drevet mot honom och svensk volleyboll” och har utlyst ett nytt årsmöte för att tysta den ende kritikern i styrelsen.

Varför ska demokrati och idrottspampar vara en så svårlöst ekvation?