Strömbergsson och kosmetisk kirurgi

Såg två matcher i går,, medan jag åt , medan jag vek resultatet av tio tvättmaskiner. Två utmärkta sysselsättningar framför TV-fotboll. Den största skillnaden mellan Örebro-MFF och Lille-Lyon var domaren. Nu tyckte jag inte Strömbergsson vek ned sig, han var inte ens dålig – tvärtom han har gått fram mycket på två år som proffs. Däremot saknar han auktoritet.

Det gjorde inte den franske domaren. Han såg ut som en elitsoldat, oerhört vältränad, rak rygg, bred nacke, intensiv blick. Till det korta, snabba gester och så auktoritär i sitt kroppsspråk att  spenaten till spelare höll sig väck. Och ja, han var mycket bra.

Det var aldrig något snack, vad jag kunde se, inga konflikter, ingen samling runt domare och framför bollen vid frisparkar.

När Strömbergsson blåste så var Nordin där varje gång, visserligen i olika roller men han snackade och hade synpunkter på allt. Wilton, Durmaz ville också gärna förklara, sitta en stund extra. Nämnde jag Paulinho…

Jag menar inte att man ska tvinga in Strömbergsson till en kosmetisk kirurg. Däremot vore det önskvärt att få bort de där äppelkäcka kinderna, den babyliknande hyn och de snälla, godmodiga ögonen. Och går han inte med på att operera sig så får han ersätta det med fyssik auktoritet. Börja pumpa lite, sträcka på ryggen, jobba på gesterna och talet med en teaterpedagog. På allvar. Strömbergsson har visserligen en ibland avskräckande väldigt svensk konflikträdd nivå men han har obestridligen talang. Utveckla den!