Vad gör karln?

Det är väldigt mycket av vad Erik Hamrén gör och inte gör som jag absolut inte begriper.

Jag förstår inte varför man ska möta två av Europas starkaste hemmalag i vänskapsmatcher. Och ifall man nu tar ut sin åldrande, trötta, oinspirerade startelva  – vad förväntar man sig utom förlust?

Den enda anledning att möta Danmark och England under de här omständigheterna hade varit att låta ett par unga, lovande spelare härdas, ges en tuff erfarenhet. Speciellt gäller det i mittförsvaret där båda mittbackarna i kväll troligtvis inte spelar i landslaget efter juni månad. Och där Jonas Olsson uppenbarligen är alternativet. Ändå finns det flera väldigt duktiga backar strax under 25 som skulle behöva landslagsrutin, precis som t ex högerbacksplatsen borde konkurrensutsättas.

Men det skiter Hamrén i. Han kör med sin favorit Wernbloom i rollen gemensam som föryngrare.

Och Hamrén slipper kritik. Svensk fotbollsmedia är sådan. Den som vinner hyllas, den har inga fel. Hamrén har tagit oss till EM genom att var bättre än Ungern och besegra ett oinspirerat Holland på hemmaplan. Stort!