Den bedrägliga sportjournalistiken: vem lurar de och varför?

Idag har Sydsvenskan en ca 1800 tecken lång referattext från matchen i damernas Elitserie i basket: Norrköping-Eos. Det relativa bottenlaget från Lund, i damernas basketelit är botten ett relativt begrepp, var på väg att få storstryk. Men precis som i de flesta andra matcher den här säsongen ( två segrar på tio matcher) tog de igen en stor del av underläget i sista perioden och förlorade med anständiga siffror.

Så här ser det ut i basket. Över hela världen, även i Malmö. Det lag som leder stort låter sina sämsta/yngsta bänknötare få viktig speltid. För bänknötarna. För laget betyder det absolut inget ifall de vinner med 10 eller 20 poäng mot Eos. Nu ledde Norrköping med 23 poäng inför sista perioden, 59-36. Sedan vann Eos den helt meningslösa sista perioden med 26-12!

Varför beskriver då SDS matchens karaktär i både rubrik som brödtext som : ”Eos vaknade för sent”?  ”SDS-journalisten” låter t o m coachen formulera i princip alla alla subjektiva, värdeomdömen:

”I den sista perioden var Mikael Nordqvistdäremot nöjd med spelet.

– Vi spelade exakt som vi ska och det kändes som att vi kunde göra poäng när vi ville. Alla i laget spelade bra.”

Alla, utom möjligtvis naiva släktingar eller okunniga sponsorer, vet att Eos blev utklassat, att nio poängs förlust kunde varit 39 om Norrköping velat. Så varför undanhålla sanningen? Varför ljuga om hur matchen egentligen var?

Är det för att SDS håller på Eos och vill få det att framstå som om de är bättre än vad de verkligen är? För att man tappar färre lundaprenumeranter ifall man visar att man håller på lundalaget? Eller för att det är tradition i den lokala sportjournalistiken att lura läsarna?  Att sportjournalisterna står närmare spelarna, tränarna, laget, sporten och idrotten i allmänhet än de står läsarna, de som betalar ”journalisternas löner”, och styrelsens fallskärmar?

Att en kritisk, granskade, eller i alla fall icke lögnaktig journalistik är mindre viktig än tradition och ett bevarande av en bedrägligt positiv ”vi-känsla”?  Varför envisas sportredaktioner med att vara en icke trovärdig del av en dagstidning?


About this entry