Man City-Arsenal: mål och målvakters ben

Kul match, fast inte fullt så kul som Glenn Strömberg 15-20 gånger under matchen försökte få den till. Och direkt efteråt bad Viasats experter om ursäkt för att ”det bara blev ett mål”.  Om nu inte målvakterna varit så bra utan riktigt usla och släppt in fyra mål var – hade de Viasats och Glenn tyckt det var en ännu bättre match? Har de bonus relaterat till antalet mål som görs i matcherna de kommenterar?

Cessney och Hart satte sin prägel på matchen. De bästa räddningarna gjorde de dock inte med händerna: de var oerhört snabbt ute och täckte plötsliga frilägen med bröstet. Bollarna tog i brösten men det var de explosiva benen, modet och följdsamheten som gjorde räddningarna möjliga.

I Den mån man ö h t kan tala om räddningar eftersom man bara kastar sig mot bollen och likt en ofrivillig hands i straffområdet är det bollen som söker bröstet istället för bröstet som söker bollen.

Casillas gjorde en liknande medan det fortfarande var 0-0 i Sevilla: ett hårt inlägg längs marken gick till borte stolpen där en motståndare hårt bredsidade bollen i en meters höjd. Casillas hann ta två tre steg i sidled och sedan kastade han sig raklång för att bli stor och fick mycket riktigt bollen rakt på de enormt stora handskarna.

Jag har hållt Joe Hart som en av världens fem bästa målvakter just nu och de fick ingen anledning att ändra på det. Men.En svaghet kan vara benen. Och viljan att klistra bollar. Gervinho hade en avslutning från 9-10 meter i ganska dålig vinkel i första halvlek och Hart som fick skottet ungefär där han haft högerfoten valde att kasta sig och hann precis blockera skottet. Det styrdes på hans vader och studsade ut till hörna men hade likaväl kunnat studsa in i mål. Och detta på ett skott som en enkel, men förvisso ful, fotparad hade gjort mycket bättre.

Att slänga sig är m a o lite överskattat. Och ibland är det bättre att slänga sig i alla fall!