Fem fina svenska fuskare del 3

3. Gösse Holmér

En av de mest legendariska och beundrade personerna i svensk friidrottshistoria är Gösta ”Gösse” Holmér. Han var riksinstruktör för långdistansare och byggde i det otillgängliga trakterna av Härjedalen upp en träningsanläggning på 50-talet som ansågs vara världsledande. Och ifall man nu inte fick fram så många duktiga svenska långdistansare längre fick Vålådalen i alla fall symbolisera manlig svensk friskhet och naturromantik. En slags tidig höghöjdsdopings-retreat, innan effekterna och det relativa fusket var allmänt känt och belagt.

Den åldrande Gösse var svensk lungkapacitets ”Doyen” – den äldste ambassadören – klok, rättrådig alliansfri.

Vad få vet är att Gösses förflutna inte var lika ädelt och sunt. När SM i femkamp avgjordes 1912 deltog endast fem man – fyra uppsalastudenter och Vicke Andersson från Enköpings AI.

Inför det avslutade 1500 meter ledde arbetarklasssonen Vicke. Så fort starten gått drog dock en av studenterna, den andreplacerade Gösse Holmér, iväg. Samtidigt som hans bror David och de två andra, enligt dåtida tidningsreferat: ” medvetet löpte för att  utestänga enköpingsbon”.

Fusket blev framgångsrikt. Gösse fick sitt SM-guld, brorsan silver och en av armbågar hårt misshandlad Vicke fick nöja sig med brons.

Gösse var för övrig far till landets mest misslyckade mordutredare genom tiderna: Hans Holmér (Fall: 1 Olösta: 1). Att Holmér själv, utan adekvat utbildning eller erfarenhet, men genom sina politiska och moraliska hållhakar på SAP-toppen såg till att få jobbet bidrog naturligtvis till fiaskot. Sonen hade också en rätt ifrågasatt karriär som ordförande i Friidrottsförbundet där han som högste ledare i 50+åldern ensam åkte på lyxiga badsemestrar med unga friidrottstjejer, mer än hälften så gamla och på förbundets räkning. Kanske inte fusk men ganska olämpligt och definitivt omoraliskt.


About this entry